Vad gör oss till dom vi är? Jag tror att det är våra tankar, och våran historia som påverkar just vårt tänk. Vi gör bedömningar baserade på tidigare erfarenheter... Och lever där efter ett säkrare liv, för dom tidigare upplevelserna har lärt oss hur vi ska hantera saker som händer... Men om man är trött på sitt jag då? Om jag känner mig instängd av mina tidigare upplevelser, av alla mina förutfattade meningar, alla bedömningar... Ganska mycket allt som gjort mig till den jag är idag. Inte så att jag är en dålig människa, bara en invecklad, nedtyngd sådan. Varför behandlar jag män som rivaler? varför ska det vara en tävling och varför måste jag ha rätt? Är det för att dom mobbade mig värst när jag var liten? Är det för att deras bedömningar om hur jag borde sett ut och hur jag borde varit följt mig under hela min skoltid? Är det för att dom ratat mig, svikit mig, utnyttjat mig, kränkt mig under större delen av mitt liv? Idag bryr jag mig inte överdrivet mycket om enstaka personers negativa uppfattning om mig dom är jag van vid men om någon tycker om mig ser jag väldigt cyniskt på det, Vad vill han ha av mig? Varför? Gillar han min personlighet eller är detta något slags skådespeleri för en dold agenda.... Eller så känner han bara inte mig tillräckligt väl för att veta att jag oftast är en sån tjej som killar stör sig på... Detta handlar inte bara om killar jag dejtat detta är ALLA män jag träffar, kompisars pojkvänner osv, jag utgår från att alla ser ner på mig, att alla får upp en bild i huvudet full med förutfattade meningar. Tjejer däremot har alltid gått bra, tjejer förstår jag, dom känner sig bekväma med mig och jag med dom oavsett hur dom ser ut eller vart dom kommer ifrån, jag har aldrig varit ett hot och det är jag glad över. Detta är mitt förflutna som gör att JAG dömer på förhand vilka sällskap jag är bekväm i och vilka jag inte är bekväm i. Detta kanske låter som världens mest psykosociala problem, men många märker det inte och det här är bara en liten liten bit av det som jag vill bli fri från. Jag önskar jag kunde skriva om min historia och bli fri från allt som gjort mig till en så cynisk människa, sluta döma och bara uppleva och se vart det tar mig. Jag vill kunna ge av mig själv som att jag aldrig blivit bestulen något, se världen med klarblå ögon, nyfikenhet och äventyrslystnad... Men hur gör man sig fri från sig själv? Bedömningarna går ju automatiskt. Kanske skulle det hjälpa med terapi, men hittills har terapi bara lärt mig hur jag ska hantera självdestruktiva tankar, och följden är väl det jag tänker nu, att jag dömer dom först så jag inte behöver såras av om dom dömer mig... Ja det är inte lätt ibland, vill bara ha min levnadsglädje tillbaks, att kunna skratta hejdlöst utan att hela tiden ha massa saker i bakhuvudet som tynger en. Som sorgen till Mange tex... Det går ju inte att ändra på, saker händer som förändrar en men sen då? Ska det alltid vara förändrat sen? Känns som jag aldrig kommer kunna bli riktigt lycklig igen, inte som förr iaf... Nu känner jag mer när något bra händer mig att det är det närmsta lycka jag kommer komma, att jag vet att jag skulle varit lycklig på en helt euforisk nivå EGENTLIGEN men att jag nöjer mig med att veta att jag iaf är medveten om att det är något positivt.

Hur kan jag förklara deprission på bästa sätt? Jag ligger i sängen och sover så länge och så mycket jag kan, när jag vaknar tar det mig yttligare en halvtimme - timme... Jag går upp, sätter på mig myskläder, går och gör en kopp te, tar mitt te sätter mig på balkongen, tänder en cigg och undrar om nånting någonsin kommer kännas värt något igen. Jag tänker på hur jag ska ta mig igenom dagen utan att belasta min omgivning... Hur jag ska orka sitta och prata och låtsas att jag är jag... Hur dom är värda det bästa av mig, men hur ska jag kunna visa dom det? Det finns egentligen inget som jag vill göra mer än att dra täcket över mig och somna om.... Jag tänker på hur stackars Jesper måste känna sig när han inser att han just flyttat ihop med en zombie... Så här är det varje höst och vinter och jag vet inte vad jag kan göra åt det... Jag äter antidepp, man skulle kunna tro att det inte hjälper men det gör det på sitt sätt... Jag vill sova, inte dö... Jag ser att den här perioden är just en period inte undergången och jag längtar till våren då livet kan börja igen... Jag är inte ledsen, jag är bara trött.... Det finns inget piller som bara gör en lycklig.... Men jag undrar verkligen vad lösningen är på det här? Ligger nu i soffan, under mitt täcke orkar inte skriva mer. bye bye

Hösten har bara börjat och jag är redan trött på den! Förra året längtade jag sååå mycket tills nästa sommar, jag skulle vara mera ledig, jag skulle ut och festa, ligga vid sjön och sola, vi skulle grilla uppe hos Mange, alla skulle vara samlade unga, vilda och bara njuta av livet.... Sen går Mange bort och allting blir bara svart-grått.... Det enda man gjorde var att räkna veckorna, sedan månaderna... Sommaren kom smygande och allt jag tänkte på var att han skulle varit här, han skulle njutit av den med oss, han skulle många gånger till ha samlat ihop oss i hans lägenhet... Hur som hellst blev det inte mera ledigt den här sommaren heller, men vem bryr sig egentligen? Det var knappt varmt, solen var aldrig framme när jag väl var ledig... Och eftersom jag jobbade ständig natt sov jag hela dagarna, men å andra sidan, förra sommaren jobbade jag dagtid och då sov jag med jämt mellan arbetspassen...
Jag tycker livet varit bra tungt som det varit, varför måste hösten komma och göra det värre?! Jag som levt med det här i så många år borde lärt mig att tackla det på ett bättre sätt, jag äter medicin mot det, jag har till och med dubblat dosen... Men det finns inget som heter "lyckopiller", magin dom tillför är att istället för att vara självmordsbenägen så blir man bara avtrubbad, man vet att man är olycklig men man orkar inte bry sig helt enkelt. Inget är värt att lägga energi på, jag är TOTALT svält på energi! Tänk om jag hade haft lite ändå... Undrar vad jag hade gjort? Jag vet ju ändå inte vad jag vill med mitt liv egentligen... Lite svårt att sätta upp mål då.... Jag har fått för mig att om jag tog körkortet skulle jag nog känna mig lite lycklig, ett tag iaf... Känna frihet, det skulle öppna en del möjligheter jobbmässigt... men så måste jag ha en vilja av stål för att kunna nå dit, framför allt en körskolelärare med mycket tålamod... Någon som älskar sitt jobb och älskar utmaningar. Usch, just nu ligger jag i sängen och undrar om det kommer komma något som kan motivera mig till att kliva ur den i morgon... Känner mig som världens mest osociala människa just nu. God natt världen.

Helt SJUKT!!! Jag tycker min syster har varit sååå duktig dom senaste månaderna, ute och springer/går varje dag, äter nyttig mat och jobbar på det med! Jag tänker hur orkar hon?! Men hennes envishet har verkligen gett resultat, hon ser fantastisk ut som en skådespelerska lr nått! Hon ger mig verkligen inspiration, för jag tänker "kan hon, då borde det fan finnas hopp för mig med!" hon har varit lika bekväm som jag men hon gav sig fan på det och nu har det äntligen gett resultat :) är glad för hennes skull och något avundsjuk ;P grattis syrran du ser verkligen Amazing ut!!

Idag går startskottet för mitt senaste inköp "prolash" det ska få ögonfransarna att bli längre och tätare. Det appliceras som en eyeliner längs övre fransraden 2-3 ggr dagligen och ger näring som ska få ögonfransarna att växa. Låter spännande men vi får se om det funkar, det kostar egentligen runt 8-9 hundra men eftersom jag är med i världens bästa deal-sida (groupon) så fick jag en skaplig prissänkning, jag gav endast 199 kr för kittet.

Ja så här vacker blir man alltså i nyllet om man som jag, har lite bråttom med att använda dom nyinköpta sängkläderna och inte tvättade dom först... Lovely! Nu har jag iaf bytt sängkläder och hoppas utslagen försvinner ASAP! Ska nu hoppa in i en dusch och hoppas jag får bort alla små partiklar som orsakat det här. Hej tills nästa gång.

Igår var jag på Bio med Rickard och Monika, vi såg en film som hette Magic Mike.... Den handlade om (moahaha) den manliga strippan Mike! Vi vågade dock inte berätta för Rickard vad den handlade om så han fick väl en trevlig överraskning xD storyn bakom strippandet kändes väl inte sådär överdrivet intressant men helvete vad killen är duktig på att dansa!!!! Huvudrollen (Mike) spelas av Channing tatum som tidigare gjort tex "Step up" och ni som har sett den förstår såklart vad jag menar med att han kan dansa, ni som inte sett den.... Vilken planet har ni bott på?!! Ne det jag vill komma fram till är att det inte bara är massa torrjuckande på en scen (även om det förekommer mer än ett par ggr) utan den ger även lite dansinspiration till oss som gillar att skaka rumpa lite då och då ;) sist men inte minst måste jag ändå säga att jag älskar snacket i filmen! Finns inget mer attraktivt än killar som VET vad dom ska säga och hur dom ska säga det! Så till manusförfattaren som skrev Mikes repliker, GOOD FOR YOU!!!

På senaste har det hänt ganska mycket i mitt liv faktiskt :) jag har varit på kryssning i Riga med min älskling Jesper, båten var inget att hurra för, den var liten och det luktade kiss i korridorerna dåligt utbud i taxfreen, den var tyvärr väldigt nedgången och är i stort behov av renovering! SiljaLine festival hette den så välj inte den båten om ni ska till Riga! Själva Riga var dock jättemysigt :) atmosfären var mysig och dom sålde mycket blommor på gatorna, jättefina va dom. Nu har vi även bestämt att vi vill flytta ihop, vi har funderat ett tag över det och äntligen gjort slag i saken så nu har vi hittat en lägenhet i samma hus som min syster på Östermalm i Finspång kommer bli skönt att ha nära till henne och alla mina vänner som jag saknat. Livet i rejmyre ser ut så att jag umgås med Monika när jag inte jobbar, vi har kommit varandra väldigt nära och det är en otroligt härlig vänskap vi har! Jag ser så mycket av mig själv i henne, hennes värme, hennes sätt att tänka. Jag är verkligen otroligt glad att jag fått en så fin vän <3 hon kommer även flytta till Finspång sen med :D det längtar jag efter, däremot längtar jag inte efter att byta arbetsplats... Kommer sakna berggården massor!!! Har ju världens bästa arbetskamrater här, tror aldrig jag kommer hamna på ett så bra ställe med så mycket bra människor. Ska fixa körkort så jag kan fortsätta jobba här ute! Längtar så mycket efter att få bo ihop med Jesper så man får ses lite oftare, skönt är att vi båda har mycket bollar i luften på dagarna så att inte den ena blir irriterad på att den andra inte är hemma och umgås jämt, det är sånt jag tror är bra så man inte tröttnar på varandra, inte sitter hemma och nöter liksom, att man är lite lika på det sättet... Ibland vill jag nästan nypa mig i armen för att se att jag inte drömmer, det gör inte honom något hur mycket vänner jag har och hur ofta jag umgås med dom :) det gör mig så lycklig för jag vill inte behöva välja, det kanske får bli så att man avsätter lite tid till varandra, sånt som märks men vi vet att vi älskar varandra oavsett hur mycket tid han spenderar i garaget och jag spenderar med vänner, eller hemma ;) skönt att veta att man är samma typ av människor ändå :) sociala, hjälpsamma. Jag tror så mycket på det här och det känns verkligen rätt! Det enda jag tycker är synd är att jag har mitt bagage... Speciellt Mange, jag älskade honom så fruktansvärt mycket och stundvis är det allt jag tänker på... Det känns tråkigt att jag inte kommer kunna dölja mina dåliga dagar och att han ska behöva se mig så men inte kunna göra något åt det... För det är ju så, det spelar ingen roll hur mycket man pratar om det, hur mycket foton jag har, hur många minnen... Ju mer man engagerar sig i att försöka göra något, ju mer tänker jag på det och ju ledsnare blir jag över att han inte finns mer, man återkommer alltid till tankarna om att det finns så mycket jag skulle vilja berätta för honom, dela med just honom, sånt som bara han förstod men som inte någon annan engagerar sig i eller har intresse för... Klart jag kan säga sånt till mina andra vänner men inget som dom skulle ta in på samma sätt som han. En del av mig som han tog fram men som nu inte finns till någon nytta, en ensam del som lever utan förståelse... Det är svårt att förklara... men nu kommer Jesper få se den delen... Dom där dagarna när man utifrån säkert ser ut som ett kolli men inombords skriker av saknad så mycket att det känns som kroppen inte står ut längre och ska explodera i små små bitar som bara flyr ifrån varandra för att dom inte orkar känna mer!! JAG orkar inte känna mer sorg!!!! Varför ska man lida över det? Det är gjort, jag kan inte gå tillbaks och ändra det, han kommer inte återuppstå för att jag saknar honom, och ändå slutar det inte... Fast det inte har någon som hellst betydelse. Jag hoppas att jag tänker på det mindre när jag inte bor här mer, att vardagen blir en annan. Jag vill ge min Jesper en lycklig Lisa, det förtjänar han.

Ne rastlös har väl inte varit något jag ofta blivit men nu på senare tiden är det faktiskt så mer och mer. Jag vill ut! Ut och äta på nya ställen och njuta av god mat!! Jag vill åka in till stan och kolla på kläder och inredning och bara ta in allt liv och all rörelse runt omkring mig. Jag har köpt nytt smink och en helt ny uppsättning av sminkborstar som jag bara ÄLSKAR att jobba med, jag vill ha flera anledningar att få göra mig fin, att få fixa håret så som min underbara Gitte har lärt mig så det blir sådär fluffigt och lockigt. Känns som jag levt med huvudet i sanden ett bra tag, jag bara sover o jobbar... men sen Jesper kom in i mitt liv har jag fått tillbaks glädjen att vilja göra saker, saker som inte bara innefattar mina hem-sysslor. På fredag åker vi på kryssning till Riga :) det ska bli så skönt att få åka iväg lite med mitt hjärta :) han har tänkt att han ska skämma bort mig på kryssningen, men jag såg allt att min lön går in innan helgen så jag tänker allt skämma bort honom med <3 han är så otroligt snäll och generös och förstående har nog aldrig träffat någon som verkligen behandlar en som en riktigt prinsessa, han bjuder på mat, han diskar!!, han kelar mig på ryggen och stryker i mitt hår ibland i timtal! Och ibland skickar han så fina sms så jag blir helt rörd och tårögd för han är så duktig på att formulera sig. Om jag skulle tänka ut någon dålig egenskap han besitter så är det nog att han kan vara en riktig besserwisser!! Han ska ha rätt i allt han säger och han drar sig verkligen inte för att gnugga det i ansiktet på någon annan, han gillar verkligen att retas ibland! Samtidigt, är det den enda dåliga egenskapen jag sett hittills så är han nog en ganska bra kille ;P jag vill inte ens tänka på hur många dåliga egenskaper jag har!! Negativ inställning till det mesta som jag inte vet något om skulle jag vilja säga är en av dom, depressionen kan göra mig till ett riktigt monster!! När jag ser tillbaks på saker jag sagt under mina depressionsperioder undrar jag verkligen hur folk stått ut med en? Känns som jag varit en bitter varelse i ett stort ändlöst svart hål, tur att jag fick hjälp genom terapi och medicin :) jag är inte alltid glad och lycklig men jag sitter inte i totalt mörker längre iaf. Nu när jag mår dåligt tänker jag att det kommer komma bättre perioder i mitt liv, som nu tex :) nu när jag vill njuta av livet :)

Den 3 augusti var det ett halvår sen Mange lämnade oss, den andra augusti hände det igen... En vän till min syster dog i en motorcykelolycka, bara 22 år gammal... Detta rör så klart upp mycket, jag tänker på olycksplatsen... När vi kom dit, hur bilen (eller vad som var kvar av den) såg ut... Alla människor, brandbilar, brandmän, poliser... Jag tänker på hur vi stod i väntrummet och väntade på besked, beskedet, reaktionerna... Sista avskedet, hans kropp som fortfarande var varm... Hur jag tog hans hand, kramade hans arm och kände i hela kroppen att det är verkligen HANS arm jag kramar, den kommer aldrig mer hålla om mig, den som gett mig så mycket värme och trygghet... Tattueringarna som jag suttit och kolla på hundratals gånger som jag aldrig kommer få se igen... Döden fick en ny betydelse, den drabbar inte bara gamla människor och ger frid... Den tar människor i ens omgivning utan att blinka och den förstör alla kvarlämnade liv... Den tar bort tryggheten och lämnar kaos.... Allt jag gått igenom, alla mörka tankar... Måste min syster också gå igenom allt det? Mitt personliga helvete, och jag kan inte skydda henne från det, jag kan inte göra något. Ångesten är förjävlig och allt som går att göra är bara bita ihop och härda ut tills den lättar, nästa vecka kan alltid bli en bättre vecka... Just dom senaste dagarna har varit otroligt jobbiga av saknad, jag har drömt om honom och minnen poppar upp som jag trodde jag hade glömt... Samtidigt som jag vill vårda dom minnen jag har av dig så gör det jävligt ont när dom spelas upp i mitt huvud för att sen bara bli en del av tomheten som du lämnade efter sig... Det känns fortfarande som det inte kan vara sant att du verkligen inte finns här mer.... Jag saknar dig som fan och mer ändå, varför var du tvungen att lämna oss?

Helt otroligt att dom här nätterna ändå gått så pass fort :) nu är det tre timmar kvar på den här natten sen en natt till SEN är jag LEDIG!!! Ledig enda fram tills den 19e :) och mycket av tiden har jag tänk att spendera ute hos min Marie som jag saknat ihjäl mig efter!!! Mitt andra hem :) :) jag längtar verkligen så jag inte vet vart jag ska ta vägen!! På fredag åker jag dit iaf sen får vi se hur länge jag blir där. Har ju ett litet hjärta nu med och honom vill jag ju inte sova utan allt för länge <3

I flera dagar nu har jag saknat Mange jättemycket, jag har tänkt på honom massor... Jag älskade honom så mycket... Så himla mycket! Det är som att allt hänt igen på något sätt, eller som att det var nyss... Hans varma sätt, hans skratt... Jag vill inte att minnena av honom ska bli svagare, jag vill inte att han ska försvinna längre bort från mitt liv mer och mer för varje dag. Jag är på väg att flytta hem igen, tillbaks till Finspång. Jag har kollat på lägenheter på nätet det är bara ett jobb som saknas vilket jag oxå kollar efter... Kanske är det just det som orsakar det här, jag vet att jag kommer lämna rejmyre bakom mig... Ni tror att man inte kan ha ett liv här men det har jag verkligen haft, jag har träffat underbara vänner, jag fann kärlek på ett sätt jag inte trodde var möjligt, jag har jobbat med något jag inte trodde jag skulle gilla men som jag verkligen uppskattat och som blivit en del av mig... jag har upplevt mycket här, och jag är inte samma person som kom hit för ett och ett halvt år sen... Livet är allt bra märkligt... Känslomässigt är jag nog lite i obalans, ena sekunden är jag glad och lycklig i andra är jag gråtmild... Jag tror jag har vissa förväntningar på mig och det gör mig lite obekväm för jag har inte haft det på länge... Känner att jag inte riktigt har kontroll ibland eller helt koll på allt... Gillar inte att behöva byta arbetsplats alls :/ men mer rädd är jag att jag inte hittar något nytt ställe att jobba på alls... Jag hatar arbetsförmedlingen så jävla mycket och jag gillar INTE att dom ska komma och bestämma saker över mitt huvud som jag sedan ska vara tvungen att följa?! Ne usch dom kan få en att gå i väggen om något, blir ju ett mentalfall bara av att tänka på att behöva ha med dom att göra... Ironiskt eftersom dom ska vara hjälpen i nöden så att säga. Nu till något roligare. Förra helgen firade vi Jesper ute hos Jocke och Bea, jättemysigt var det :) vi grillade och umgicks hela natten och det var kul att få träffa lite vänner igen :) i onsdags var vi på dubbeldejt och åkte till o'learys och åt gott och bowlade, det är sånna gånger man inser att man behöver flytta, då man blir som ett barn på julafton när man ska få gå ut och hitta på något och träffa folk. Jag förlorade stort mot Jesper men om vi räknade enbart för varje serie så vann vi typ varannan hahaha, men lika glad var jag för det för jag va så nöjd med att få äta ute :) :) blodig oxfilé mmm'mmmm'mmmmm det var himla gott faktiskt! Idag fick jag en bild från Bea på en grön fjäril, jättefin var den :) jag tog massa kort på nattfjärilar förra helgen hos dom för jag är så himla fascinerad av dom och där fanns det massor av olika sorter och det undgick nog ingen på festen att jag gillade dom. Så jag tänkte avsluta nattens inlägg med lite bilder jag tog. Ha en bra dag, min "semester" på en vecka börjar på torsdag, jag längtar!! Jag ska åka till Marie i skånstorp och typ bo där är min plan. Puss o kram på er