sorg
Jag har kommit på vad det är, problemet som får mig att må så dåligt.
och när jag tänkt igenom det så känns det som att osäkerheten försvinner mer och mer för minut,
jag läker.
Så nu vill jag skriva det här, erkänna det gå igenom det och komma över det för det är inget jag råder över längre.
... Jocke jag älskade dig fruktansvärt mycket, du var min trygghet en del av mitt sanna jag.
Jag sörjer att det tog slut, jag känner mig vilsen och världen blev så stor att stå ensam i.
Jag är inte redo att träffa din nya tjej hur underbar hon än säkert är,
Jag vill vänta tills jag blir stark och självsäker nog så jag verkligen verkligen
kan glädjas i hjärtat att du träffat någon som gör dig lycklig.
Och jag blev verkligen ledsen senaste gången vi pratade om att hon nu mera går i första hand,
för jag hade räknat med att ha dig att stödja mig mot ett tag till. Men nu vill jag inte vara i vägen.
Och när du sa att våra ett och ett halvt år inte går att se på något annat sätt än slöseri med tid
(fast vi igentligen var tillsammans i två men sammanlagt träffats i tre).
Vi har inte bara varit olyckliga jag har också varit väldigt väldigt lycklig
och jag skulle inte ta tillbaks den tiden för allt i världen.
Jag värdesätter den även om man kan se slutet på ett förhållande som ett misslyckande.
Vi var överens om att det skulle vara slut och vi gick ifrån varandra som vänner.
Jag skulle aldrig ha gjort det om jag tyckte att allt var ett misslyckat slöseri med tid!
Och det känns så skönt att äntligen erkänna för mig själv att jag är ledsen att det blev som det blev,
jag trodde verkligen på föralltid med oss,
jag trodde också på min fantasi om att vi skulle bo i huset och gifta oss en vacker dag.
Jag trodde på "happy ever after" och mina drömmar gick i kras.
Vi var inte perfekta för varandra och det är sorgligt men det är okej.
Jag reser mig från det här mer och mer för varje dag som går.
Kärlek tar slut vi ska vara glada att den tog slut samtidigt.
Det kanske låter dumt, som att det inte finns något att vara ledsen för..
Men på något sätt är jag det ändå.
Och det ger jag mig nu rätten att vara.
Jag sörjer min bästa vän, den främsta personen i mitt liv, min trygghet.
Jag måste nu leta upp dom delarna hos mig själv igen.
Så jag har all rätt att vara ledsen och förvirrad.
Var inte du?
Jordin Sparks- Tatto
No matter what you say about love
I keep coming back for more
Keep my hand in the fire
Sooner or later I get what I'm asking for
No matter what you say about life
I learn every time I bleed
The truth is a stranger
Soul is in danger I gotta let my spirit be free
To admit that I'm wrong and then change my mind
Sorry but I have to move on and leave you behind
I can't waste time so give it a moment
I realize nothings broken
No need to worry about everything I've done
Live every second like it was my last one
Don't look back got a new direction
I loved you once, needed protection
You're still a part of everything I do
You're on my heart just like a tattoo
Just like a tattoo
I'll always have you
Sick of playing all of these games
It's not about taking sides
When I looked in the mirror didn't deliver
It hurt enough to think that I could stop
Admit that I'm wrong and then change my mind
Sorry but I've gotta be strong and leave you behind
I can't waste time so give it a moment
I realize nothings broken
No need to worry about everything I've done
Live every second like it was my last one
Don't look back got a new direction
I loved you once, needed protection
You're still a part of everything I do
You're on my heart just like a tattoo
Just like a tattoo
I'll always have you
If I live every moment
Won't change any moment
There's still a part of me in you
I will never regret you
Still the memory of you
Marks everything I do
I can't waste time so give it a moment
I realize nothings broken
No need to worry about everything I've done
Live every second like it was my last one
Don't look back got a new direction
I loved you once, needed protection
You're still a part of everything I do
You're on my heart just like a tattoo
I'll always have you
dedicated to us
14/10 06 - 21/12 08
I´m leaving you behind me now
och när jag tänkt igenom det så känns det som att osäkerheten försvinner mer och mer för minut,
jag läker.
Så nu vill jag skriva det här, erkänna det gå igenom det och komma över det för det är inget jag råder över längre.
... Jocke jag älskade dig fruktansvärt mycket, du var min trygghet en del av mitt sanna jag.
Jag sörjer att det tog slut, jag känner mig vilsen och världen blev så stor att stå ensam i.
Jag är inte redo att träffa din nya tjej hur underbar hon än säkert är,
Jag vill vänta tills jag blir stark och självsäker nog så jag verkligen verkligen
kan glädjas i hjärtat att du träffat någon som gör dig lycklig.
Och jag blev verkligen ledsen senaste gången vi pratade om att hon nu mera går i första hand,
för jag hade räknat med att ha dig att stödja mig mot ett tag till. Men nu vill jag inte vara i vägen.
Och när du sa att våra ett och ett halvt år inte går att se på något annat sätt än slöseri med tid
(fast vi igentligen var tillsammans i två men sammanlagt träffats i tre).
Vi har inte bara varit olyckliga jag har också varit väldigt väldigt lycklig
och jag skulle inte ta tillbaks den tiden för allt i världen.
Jag värdesätter den även om man kan se slutet på ett förhållande som ett misslyckande.
Vi var överens om att det skulle vara slut och vi gick ifrån varandra som vänner.
Jag skulle aldrig ha gjort det om jag tyckte att allt var ett misslyckat slöseri med tid!
Och det känns så skönt att äntligen erkänna för mig själv att jag är ledsen att det blev som det blev,
jag trodde verkligen på föralltid med oss,
jag trodde också på min fantasi om att vi skulle bo i huset och gifta oss en vacker dag.
Jag trodde på "happy ever after" och mina drömmar gick i kras.
Vi var inte perfekta för varandra och det är sorgligt men det är okej.
Jag reser mig från det här mer och mer för varje dag som går.
Kärlek tar slut vi ska vara glada att den tog slut samtidigt.
Det kanske låter dumt, som att det inte finns något att vara ledsen för..
Men på något sätt är jag det ändå.
Och det ger jag mig nu rätten att vara.
Jag sörjer min bästa vän, den främsta personen i mitt liv, min trygghet.
Jag måste nu leta upp dom delarna hos mig själv igen.
Så jag har all rätt att vara ledsen och förvirrad.
Var inte du?
Jordin Sparks- Tatto
No matter what you say about love
I keep coming back for more
Keep my hand in the fire
Sooner or later I get what I'm asking for
No matter what you say about life
I learn every time I bleed
The truth is a stranger
Soul is in danger I gotta let my spirit be free
To admit that I'm wrong and then change my mind
Sorry but I have to move on and leave you behind
I can't waste time so give it a moment
I realize nothings broken
No need to worry about everything I've done
Live every second like it was my last one
Don't look back got a new direction
I loved you once, needed protection
You're still a part of everything I do
You're on my heart just like a tattoo
Just like a tattoo
I'll always have you
Sick of playing all of these games
It's not about taking sides
When I looked in the mirror didn't deliver
It hurt enough to think that I could stop
Admit that I'm wrong and then change my mind
Sorry but I've gotta be strong and leave you behind
I can't waste time so give it a moment
I realize nothings broken
No need to worry about everything I've done
Live every second like it was my last one
Don't look back got a new direction
I loved you once, needed protection
You're still a part of everything I do
You're on my heart just like a tattoo
Just like a tattoo
I'll always have you
If I live every moment
Won't change any moment
There's still a part of me in you
I will never regret you
Still the memory of you
Marks everything I do
I can't waste time so give it a moment
I realize nothings broken
No need to worry about everything I've done
Live every second like it was my last one
Don't look back got a new direction
I loved you once, needed protection
You're still a part of everything I do
You're on my heart just like a tattoo
I'll always have you
dedicated to us
14/10 06 - 21/12 08
I´m leaving you behind me now
Varje ärr jag har är kärlek till mitt liv
Hur jobbigt mitt liv må vara just nu älskar jag trots allt min tid här på jorden.
Allt som hänt mig har förändrat och format mig och om jag skulle göra om det skulle jag göra det precis lika dant.
Fördelen är att när man faller hårt, så reser man sig dubbelt så stark.
Jag längtar efter den dagen.
Allt som hänt mig har förändrat och format mig och om jag skulle göra om det skulle jag göra det precis lika dant.
Fördelen är att när man faller hårt, så reser man sig dubbelt så stark.
Jag längtar efter den dagen.
Realist eller Pessimist
Hej hej
Nu är jag ensam hemma igen eller tini och kissen har jag ju förstås.
Hade ljusparty förut det var mysigt som vanligt och sen blev jag fattig som vanligt med.
För övrigt har jag hälsat på Marit idag det känns så skönt att ha henne att prata med för hon kan ärligt säga vad hon tycker och då får jag svart på vitt för just nu är allt bara en grå tjock dimma i mitt liv.
Jag vet inte riktigt vem jag är längre, jag vet bara att jag är tokig efter bekräftelse och att jag aldrig lyckas få den så jag blir nöjd... Jag är aldrig nöjd. Vilken jävla jobbig kris i mitt liv. Förut har jag aldrig behövt någon som defenierar mig men nu känns det som jag gör det... Jocke var en del av mig, en stor del för min trygghet och plats i livet bland folk och även i familjen. Nu har jag ingen och det känns som ett sånt misslyckande att vara själv igen att så som jag tror att andra såg oss är borta... Det känns som att alla väntade på att vi skulle förlova oss och bli med barn och det var ju långt borta även när vi var tillsammans men det var min plats, min framtid mitt normala alldagliga liv.
Nu känns det som välkommen till kaoset. Välkommen till livet där alla bryr sig om sig själva, där man får slå sig fram störst och vackrast vinner. Men samtidigt som jag försöker hänga ikapp med att slå mig fram så känns det som att jag bara är en stor idiot, jag har inget att tävla med, varför ska jag slåss när jag bara gör bort mig? Jag är en skam för andra men mest av allt för mig själv. Jag vill inte vara så osäker mer jag vill slänga det åt h****e rent ut sagt!
Varje gång jag träffar nya människor känns det som att dom inte kommer gilla mig att jag gör bort mig flirtar jag med killar ångrar jag det alltid efteråt och funderar över vad jag framstår som egentligen? Vad ska dom tänka om mig? Jag kan vara så självsäker när jag dricker och jag ÄLSKAR det, jag känner igen mig. Jag ska kunna ta för mig och vara jag. Berättar jag att jag har hållt på med någon så är det ju inget jag ska skämmas över att jag har sagt, för jag kan ju stå för det jag gör och jag är stolt! och det var något av alla saker marit fick mig inse idag... Det sorgliga är att jag tror på det men jag känner det inte i själen, den känns bara trasig. Något annat hon fick mig att inse är att allting faktiskt kanske inte står på sin gräns. Min hund, mina vänner, mitt jobb det är inget som säger att dom kommer försvinna... Men det känns så av någon lustig anledning känns det som allt är emot mig... Men den som är mest emot mig är nog jag själv.
Och sen att jag fortfarande strävar efter att bli bättre som människa för att jag idoliserar en person som symboliserar allt det jag vill vara kan lika gärna skriva vem det är för det tycker jag att du är värd; Atzel.
Han säger inte saker i onödan (vilket jag önskar att jag oxå kunde låta bli), och han visar hela tiden sin omgivning respekt. Han är mycket saker som jag skulle önska att jag var, men det är inte så lätt att gå emot sin natur och bryta alla mönster jag har alltid varit en väldigt öppen person skulle jag bara stänga dörrarna om mig själv till omvärlden skulle jag nog nästa explodera och gå in i väggen... Men Gud vet att jag försöker!
Det är inte lätt att tappa sig själv så som jag gjort när jag ifrågasätter allt jag gör...
Jag kommer säkert ifrågasätta om det var en bra idé att skriva allt det här. Men jag ifrågasätter mina vänner så länge jag inte själv vet... Som sagt allt är bara som grå dimma just nu.
Marit sa förut idag att hon inte kunde avgöra om jag var realist eller pessimist.
Då är vi två.
Nu är jag ensam hemma igen eller tini och kissen har jag ju förstås.
Hade ljusparty förut det var mysigt som vanligt och sen blev jag fattig som vanligt med.
För övrigt har jag hälsat på Marit idag det känns så skönt att ha henne att prata med för hon kan ärligt säga vad hon tycker och då får jag svart på vitt för just nu är allt bara en grå tjock dimma i mitt liv.
Jag vet inte riktigt vem jag är längre, jag vet bara att jag är tokig efter bekräftelse och att jag aldrig lyckas få den så jag blir nöjd... Jag är aldrig nöjd. Vilken jävla jobbig kris i mitt liv. Förut har jag aldrig behövt någon som defenierar mig men nu känns det som jag gör det... Jocke var en del av mig, en stor del för min trygghet och plats i livet bland folk och även i familjen. Nu har jag ingen och det känns som ett sånt misslyckande att vara själv igen att så som jag tror att andra såg oss är borta... Det känns som att alla väntade på att vi skulle förlova oss och bli med barn och det var ju långt borta även när vi var tillsammans men det var min plats, min framtid mitt normala alldagliga liv.
Nu känns det som välkommen till kaoset. Välkommen till livet där alla bryr sig om sig själva, där man får slå sig fram störst och vackrast vinner. Men samtidigt som jag försöker hänga ikapp med att slå mig fram så känns det som att jag bara är en stor idiot, jag har inget att tävla med, varför ska jag slåss när jag bara gör bort mig? Jag är en skam för andra men mest av allt för mig själv. Jag vill inte vara så osäker mer jag vill slänga det åt h****e rent ut sagt!
Varje gång jag träffar nya människor känns det som att dom inte kommer gilla mig att jag gör bort mig flirtar jag med killar ångrar jag det alltid efteråt och funderar över vad jag framstår som egentligen? Vad ska dom tänka om mig? Jag kan vara så självsäker när jag dricker och jag ÄLSKAR det, jag känner igen mig. Jag ska kunna ta för mig och vara jag. Berättar jag att jag har hållt på med någon så är det ju inget jag ska skämmas över att jag har sagt, för jag kan ju stå för det jag gör och jag är stolt! och det var något av alla saker marit fick mig inse idag... Det sorgliga är att jag tror på det men jag känner det inte i själen, den känns bara trasig. Något annat hon fick mig att inse är att allting faktiskt kanske inte står på sin gräns. Min hund, mina vänner, mitt jobb det är inget som säger att dom kommer försvinna... Men det känns så av någon lustig anledning känns det som allt är emot mig... Men den som är mest emot mig är nog jag själv.
Och sen att jag fortfarande strävar efter att bli bättre som människa för att jag idoliserar en person som symboliserar allt det jag vill vara kan lika gärna skriva vem det är för det tycker jag att du är värd; Atzel.
Han säger inte saker i onödan (vilket jag önskar att jag oxå kunde låta bli), och han visar hela tiden sin omgivning respekt. Han är mycket saker som jag skulle önska att jag var, men det är inte så lätt att gå emot sin natur och bryta alla mönster jag har alltid varit en väldigt öppen person skulle jag bara stänga dörrarna om mig själv till omvärlden skulle jag nog nästa explodera och gå in i väggen... Men Gud vet att jag försöker!
Det är inte lätt att tappa sig själv så som jag gjort när jag ifrågasätter allt jag gör...
Jag kommer säkert ifrågasätta om det var en bra idé att skriva allt det här. Men jag ifrågasätter mina vänner så länge jag inte själv vet... Som sagt allt är bara som grå dimma just nu.
Marit sa förut idag att hon inte kunde avgöra om jag var realist eller pessimist.
Då är vi två.
R.e.s.p.e.c.t
Jag är glad att jag träffat någon som visar mig uppmärksamhet, det är jag värd även fast jag inte riktigt kan förstå hur. Han visar mig respekten att inte kliva över mina gränser. Men jag har så klart oturen att han flyttar härifrån snart fast han kommer ju hälsa på säkert. Det känns så bra nu, vad var jag så rädd för? Jag har skjutit honom framför mig gång på gång som ett stort problem man inte riktigt vill ta tag i. Nu ska jag inte säga att det hänt något eller ens om det kommer göra det, jag är bara så fruktansvärt nöjd att någon ÄNTLIGEN visar lite sunt intresse en som faktiskt kan sitta o tråka hemma hos mig och glo på film en lördag kväll bara för att. Trodde jag skulle späcka hans lilla fantasibubbla om något han måste fått för sig att jag är... Jag var förkyld, osminkad, i myskläder och inte gjort nått åt håret. Man kunde ju ansträngt sig lite men jag var nog så inställd på att han skulle bli besviken att det inte spelade någon roll. Fast mer känns det inte som jag kommer kunna känna faktiskt... mer än smickrad alltså.... Säkert en försvarsmekanism jag utvecklat men den gillar jag faktiskt, jag vill inte bli kär än, inte på länge, jag ser fram emot min singelsommar när jag gått ner lite till (har gått ner 6 kilo nu bara 10 kvar) ligga på stranden o steka, dricka cider i parken en solig sommarkväll med mina vänner, driva killarna till vansinne (bitterfittan igen haha). Men jag vill faktiskt ha någon jag alltid kan lita på finns där när man känner sig ensam, mer som en vän än en kk. Tror man blir lite skadad efter ett långt förhållande man söker den där stadiga marken man kan stå på. Jag minns att jag jämt var uppe i det blå innan det... Men jag vill inte tillbaks till det heller. Jag vill ha en blandning kan man säga. Eller så vill jag både ha kakan och äta den samtidigt... Vet inte riktigt hur allt fungerar längre, vart drar man gränserna nu för tiden, vad är utnyttja och vad är acceptabelt? Jag praktiserar på dagis nu förresten vet inte om jag skrivit det än, men jag trivs asbra jag älskar barn igen det känns som en pusselbit har fallit på plats. Det här är faktiskt något jag kan tänka mig att jag vill göra =) länge =) söta barn som kommer och lägger sagoböcker i mitt knä och kollar på mig med stora ögon och långa ögonfransar, allt dom vill är att få sitta tätt intill och bli uppmärksammade, någon som tar sig tid för dom. Och deras fantasivärldar smittar av sig, dom gör vardagen magisk och komisk. Inte alls så mycket skrik och gap o bråk som jag hade väntat mig. Ne nog om det nu ska jag snart tvätta. Måste bara sätta in en bild på min kompis dotter det sötaste jag vet; Elina.
