Detta är helt nytt territorium för mig,
men jag måste säga att jag ser det som ett framsteg.

Jag har varit ledsen och ledsen och yttligare ledsen.
Jag bett om ursäkt för att jag finns,
jag har bett om ursäkt för vad jag är.
Folk har fått köra över mig,
utnyttja mig,
se ner på mig.

Det är slut med det nu.

Jag har märkt mer och mer
hur arg jag kan bli!!,
Förr kände jag inte ens ilska.
Jag är inte längre ledsen över
det jag skrev om sist,
Jag är förbannad,
jag har inte förtjänat det beteendet!
Jag blir arg när mina åsikter inte
blir respekterade.
(att jag ens börjat berätta vad jag tycker
och vad jag står för är enormt.)
Jag har lika mycket rätt till att
få ta plats och bli visad respekt
som alla andra som kräver den.
Jag är nu mera en av dom!

Jag har dejtat på den andras regler
så länge jag kan minnas nu.
Och om den senaste i ledet;
Du ville inte att någon skulle veta något.
Grattis du var ingen.
Du förblev ingen.
Och för mig kommer du nu aldrig bli någon!
Byyyyeeee!

Till er som inte uppskattat det fina hos mig,
både från insidan och ut,
can kiss my ASS!
För det har seriöst varit eran jävla förlust!
Jag har alltid varit en seriös tjej,
Jag har alltid varit trogen,
Jag har aldrig fått utbrott,
Jag har aldrig kallat någon kille fula ord i ett bråk,
vänta,
jag har aldrig ens bråkat!!!
Jag har skött allt vad städ, tvätt och disk har hetat.
Jag har aldrig varit vidare svartsjuk.
Jag har aldrig bett en kille ge upp en grabbkväll för mig!
Jag har alltid lagt hans favoritsaker på minnet,
(för att kunna överraska honom bara för att se honom glad).
Jag har alltid försörjt mig själv sen jag flyttade hemmifrån.
Jag har aldrig haft dåligt morgon humör.
Jag har stöttat, berömt, offrat, älskat!

Vad ville jag ha tillbaks?

Kärlek
Bekräftelse
Att han laga maten
Att få sova när jag var trött.
Att bli erkänd.

that´s it!
för mycket begärt?
TYDLIGT!

Så här står jag nu,
starkare än någonsin.
För första gången på länge saknar jag ingen.
Är du inte berädd att finnas där för mig,
så som jag finns där så kom inte,
stanna kvar i det gråa ihåliga tommrummet
du kom ifrån.
Och låt inte dörren slå dig i arslet på vägen in!

good night
sleep tight
don´t let the nightmare (beeing me) in sight

XOXO

Jo och förresten tredje gången gillt;
Speciell
Om någon av er någonsin rör mig igen
ska jag visa er hur "speciell" jag verkligen kan vara!!
*ler*

bye now 

För ett tag sen blev jag otroligt sviken,
en nära vän valde att gå bakom min rygg
med en väldigt speciell kille jag träffat till
och från det senaste året.

Speciell förresten... Är ett ord jag numera
associerar till något negativt.
Något jag alltid använt i kärleksfulla sammanhang,
speciell är mitt sätt att säga att en person
är betydelsefull och fin för mig.
Inte som andra men på ett bra sätt.
Speciell har nu varit ett ord jag två gånger
på raken fått höra som värmt mitt hjärta,
men som i mina ögon varit lögn i efterhand.
Tvärt emot min defenition har det betytt
att jag varit en i mängden, utbytbar.

Jag trodde efter det här att jag skulle gräva ner
mig i ältande en lång tid framåt,
vad är det för fel på mig, vad har jag gjort för att
förtjäna det här osv.
Älta att se dom fastklistrade i min näthinna,
skratta hålla om varandra..
Göra allt det vi gjort.
Utbytbar, inte ens ett minne värt.

Kvällen jag fick reda på det grät jag o grät o grät..
första gången sen innan jag fick lägga in mig på psyk.
Stina försökte trösta mig, min stackars fina Stina.
I ren desperation efter tröst ringde jag mitt ex Jocke
som halv elva lämnade sin nya flickvän kvar i sängen för att
sitta här och trösta mig även fast han skulle upp och jobba.
När jag suttit och snörvlat ner hans tröja tillräckligt
frågade jag så klart vad hon sa om att han fick åka hit.
Och den UNDERBARA människan sa;
Vad gulligt av dig att du åker dit!!!!!
Det är mer än vad man egentligen kan förvänta sig av någon!
Bea är nu mera en gudinna i mina ögon!
Att bli litad på, att få ha kvar vänskapen till Jocke
så som den alltid varit =)
Och att vinna en ny vän, en underbar tjej
som ler och skrattar ofta och mycket, 
så otroligt söt och mysig!
Ni har min välsignelse utan tvekan!

Ni båda har hjälpt mig att se (utan att ens försöka)
att andras handlingar inte är speglingar av vem jag
är eller vad jag är värd. 
Jag tänker fortsätta att tro det bästa om folk
även om det gör mig naiv.




Till er båda som sårat mig vill jag säga att
jag ändå är glad att jag gav er mitt stöd,
mitt hjärta.
Jag ville hjälpa er båda och finnas
där för er på olika sätt.

Till honom vill jag säga,
För mig kommer du alltid betyda något,
Tänk på det och ta vara på det,
jag ville ju inget annat än att finnas där för dig.

Och till henne...
Jag vet faktiskt inte, för mig är det otroligt
att en vän gjort så här...
Det hade jag inte förväntat mig.
Mina tårar var mest av allt för dig faktiskt,
du var verkligen inte bara en i mängden för mig...
Jag älskade dig.
Du kommer tyvärr se vad jag menade en dag,
och det är inget jag är glad över...
det är något jag uppriktigt sagt är ledsen för.


Ja...
det var väl mitt avslut på den här historien.