Usch vilken grå regnig dyster dag!
Tur att man jobbar,
annars hade jag fortfarande legat i sängen!
Igår var jag på middag hos Lin,
Hon hade gjort jättegod kinamat :D
som blev något stark...
Vad klen man blivit med stark mat igen,
det måste vara kittys fel
för att hon inte lagar mat åt mig längre ;)
Det var himla kul att träffa dom igen,
åkte först hem till Marie och skulle gå med dom till Lin.
I köket möts vi av Benny
som står och halsar vinglögg ur flaskan,
så vi hakade på och skickade två flaskor glögg
flitigt mellan oss :D
det är då man känner att man är på landet.
HEMMA på mitt land iaf!! ;D
Lin och hennes familj skulle åka till Kina snart,
hennes karl ska jobba så då passar hon på
att vara hos sin familj med barnen :)
hon skulle köpa hem lite souvenirer till mig,
framför allt skulle hon köpa pappersremsor
som man viker stjärnor av :D
jag älskar att sitta o vika dom där stjärnorna,
fast än så länge vet jag inte vad jag ska med dom till?..

Saknar J sötnosen,
Jag vet inte riktigt vad vi är än...
mer än att det är nått iaf
Hoppas på att vi har möjlighet att ses
snart igen även om oddsen verkar vara emot oss.
Fast det är så kul när vi väl ses
att oturen bara känns som lite gupp på vägen :P

Fånga dagen,
dom passerar alldeles för fort.

Idag kom äntligen sötnosen :)
Som jag har längtat!
Vi har bara mysit hela dan,
Kollat på film, lagat mat
och pratat om allt mellan himmel och jord.
Bara att titta på honom får mig att le konstant,
mycket för att han blir så blyg
att han knappt vet vart han ska ta vägen ;D
Han e så himla söt!
Idag har jag fått honom att se "miss march",
"just friends" och "house of wax".
Vet inte riktigt vad han tyckte om dom egentligen,
jag blir ju så uppspelt när jag visar filmer jag tycker om,
så jag frågade ju direkt vad han tyckte om dom.
Eller snarare utbrast VISST VA DEN BRA?!!!
(mer ett konstaterande från min sida än en fråga)
Lite kärv situation att göra annat än hålla med
om man vill samla pluspoäng :P

MEN
Sen hände det som inte fick hända,
Nu ikväll blev han helt plötsligt jättesjuk på en gång :(
så vid elva snåret sådär bestämde han sig för att åka hem
så han inte skulle bli liggande här flera dagar...
En sida av mig känner att jag inte skulle vilja
 göra annat än att pyssla om honom
men den realistiska sidan säger att man inte
får någon ersättning för Vård Av Kille...
Sen vet jag ju själv hur jag blir när jag blir sjuk,
jag huttrar, nynnar tyst för mig själv,
ligger o drar fötterna längs madrassen, klagar,
snyftar och gråter, låter bli att duscha på åtskilliga dagar
och är ett allmänt vrak som tycker synd om mig själv
mer än vad någon annan skulle stå ut med!
Så jag förstår verkligen varför man vill vara själv
när man inte mår bra....

Men egoistiskt tänkt..
kommer jag sakna hans armar runt mig,
hans andetag mot min nacke
och inte minst hans händer i mitt hår...
Jag bara smälter inombords när jag får vara sådär nära
och känna mig trygg och... värdefull?

Krya på dig sötis så ses vi en annan gång <3

Idag är jag helt uttråkad och fantasilös! Har sovit flera gånger idag och skulle lätt bara kunna sluta ögonen och sova lite till. Har färglagt lite i en målarbok, bäddat sängen, lagat broccoligratäng och kollat på tv i övrigt... Börjar bli lite trött på tvtittandet nu känner jag. Pratat i telefon med Jimmy har jag ju gjort med flera gånger, han tyckte jag skulle rita något o jag funderade på det ett tag men sen kom jag fram till att han skulle stå modell. Han är inte jättesugen på att ställa sig framför en kamera dock, men jag ska nog lyckas övertyga honom :)
I övrigt har jag börjat umgås med min förra bästa vän Morgan, det är riktigt kul faktiskt :D känns som vi umgåtts hela tiden, skönt att något är som förr. Jag saknar mitt liv som det varit, alla skaffar barn runt omkring mig och inget är fel med det jag glädjs för dom, men det får mitt liv att kännas tomt, innehållslöst och som att det står still när alla andra färdas mot det riktiga vuxenlivet. Jag har inte några planer på att bli förälder än på ett tag så vad ska jag fylla mitt liv med? Bra jävla fråga..

Igår fick jag äntligen kläm på vad för värktabletter jag skulle ta för att det skulle sluta göra så ont :D tyvärr märkte jag i morse att det bara döljer smärtan för jag lyckades sova 6 timmar i natt men jag vaknade av att mamma ringde och då gjorde det fortfarande så ont att jag knappt kunde prata rent, men tur nog för mig var det bara att kliva upp och ta två panodil och en ibumetin så kände jag mig som ny typ 1,5 timme senare :) det som oroar mig är trycket jag känner i vänster öra, höger sida är nästan helt läkt nu och det var ju den som började men vänster... Jag är livrädd att dom ska behöva sticka hål på något i halsen så att trycket ska släppa! Har det inte gett sig tills på måndag blir dom nog tvungna att göra något sånt :O då avlider jag kan jag lova!!! Fast det var faktiskt inte den rädslan jag syftade på när jag skrev rubriken...

Under en längre tid nu har jag känt mig avtrubbad känslomässigt...
Inte mycket gör mig riktigt glad i själen, och Inget ser jag fram emot att göra heller... Igår låg jag som vanligt hemma i min soffa och kollade på greys anatomy det enda "nöjet" jag haft sen i måndags (då halshelvetet började krångla) och efter ett tag blir man ju så klart inne i serien, som vän med karaktärerna det är då man börjar känna med dom. Skrattar åt deras humor, sörjer med dom, lever med dom (patetiskt jag VET) men så kom jag på mig själv att skratta och känna mig riktigt lycklig i något av alla avsnitt... Och inser att jag visst kan känna dom där sakerna... men jag gör inte det i mitt liv, för jag tror jag har byggt en alldeles för bred mur.
Jag är rädd att bli sårad, otroligt rädd...
Faktum är att jag är så rädd att jag blockerat och rutat in mina känslor till nästan allt!
Jag har träffat någon som betyder något och varje drag jag gör känns som att hoppa rakt ut i ingenstans och hoppas att bli fångad innan jag kraschar. Varje gång jag blir fångad blir jag glatt överraskad. Sen inser jag att jag blir glad... Och att jag blir glad för att jag tycker om dig... Alla jag hittills verkligen tyckt om har förvandlats till skit eller helt enkelt dragit, dom jag haft chansen att leva med har snarare blivit något jag varit tvungen att överleva.
Att för en sekund känna hopp, känna kärlek, känna trygghet... Det är den bästa känslan i världen, det är allt jag någonsin velat ha, inte rikedom, inte att bli känd. Bara någon jag kan lita på, någon att kunna dela min vardag med, någon som jag vågar visa känslor inför utan en konstant rädsla att det ska skrämma bort honom. Nästan tre år efter det längsta förhållande jag haft finns det en sak som jag saknar mer än allt, att det blev ens närmsta och bästa vän! Det är nog bland det viktigaste i ett förhållande tror jag... Att kunna vara vänner. Ens vanliga vänner kommer aldrig stå en SÅ nära. Dom kanske vet saker som dess partner aldrig fått veta, men det är den personen som får se dig alla tider på dygnet, när du är sjuk, när du är sur o tvär, när du inte orkar hålla ihop dig själv, ser dina konstiga egenheter som ingen förstår sig på (tex skära bort kanterna på en ost som inte har kanter.) han kommer säkert (om du inte är nykterist) få se dig någon gång när du druckit en eller två drinkar mer än du borde, OCH morgonen där på! Det går inte att dölja eller försköna den man är i all evighet, och alla dagar kommer knappast vara en dans på rosor, men om han stannar efter han har sett alla dina sidor (och om man själv accepterar hans) då har man en vän som aldrig går att jämföra med någon annan, man vore en idiot om man inte värdesatte en sån sak!!!
Av allt jag skrivit nu som är så fint men ändå sällsynt, så är det SÅ mycket värre att TRO att man har någon anledning att hoppas på det bästa och sen få mattan ryckt under fötterna än att hela tiden förvänta sig på det värsta och vara förberedd på besvikelse...

Och nu, tack vare min ständiga gard och min välbyggda mur så har jag blivit rädd för att se fram emot någonting över huvud taget.
Jag är väl så trött på besvikelse och misslyckanden över lag.

Det ska dock inte få styra mitt liv,
Jag jobbar med mig själv hela tiden och det kommer aldrig komma en dag då jag blir klar, utan bara dagar när jag är mer eller mindre nöjd.
Min teknik att bota mig själv för den här rädslan just nu är att ta tjuren vid hornen och vara ärlig, vara sårbar.
Det är ju jag, jag är inte mer än människa.
Hellre visar jag vem jag verkligen är och sabbar det nu än att bli lämnad för att jag inte var den han ville/trodde att jag skulle vara senare.
Lite som filmen "10 orsaker att hata dig" lika bra att göra folk besvikna från början ;P

Nu ska jag försöka sova efter en sista cigg för dagen så klart ;)
Good Night
Sleep Tight
Don't let the bedbugs bite.
<3

Jag har i flera dagar tänkt lägga ut bilder på grejerna jag köpte i Ullared i lördags, men vad händer?!! Jo nån äcklig jävla halsinfektion som känns som motsatsen till halvsides förlamning!!!! Det gör så ont att svälja att det ilar upp i örat på den sidan halsmandeln är svullen och det ger mig även huvudvärk PLUS att tungan är svullen på den sidan och tänderna känns helt bortdomnade! Som tur är finns det värktabletter men jag får tydligen bara ta 3 per dygn och dom avtar efter 3-4 timmar. Jag vill upplysa Astra cenica eller vilka ni nu är som uppfunnit den här skiten; DET ÄR 24 TIMMAR PÅ ETT DYGN! INTE 9-12!!!!! Jag kan lova att 12 timmar SPELAR ROLL!!! Nu ska jag försöka sova dom kommande 4 timmarna som tabletten FÖRHOPPNINGSVIS hjälper!