Jag vet inte riktigt vem jag är för jag har varit självsäker, säker på att jag dög till utseendet ännu mer säker på att jag dög till insidan nu vet bjag inte vart jag befinner mig någonstans jag är osäker och erkänner det til någon som inte har med det att göra, en pojke som bara vill leka. Som egentligen inte vill veta det men bara för att det kändes som att han ville låtsas att jag var en självsäker världsvan tjej så gav jag honom en (på fyllan så klart då alla mina "bra" ideer kommer). Jag var minst sagt dryg, Det är så skönt att ha det där självförtroendet men man beter sig ju som en jävla idiot och ångesten över vad man verkligen har gjort slår en med ett slag i magen dan efter. Känns som jag lever i ett vakum där det bara finns jag och mina tankar som ingen annan delar. Har börjat praktisera på dagis nu iaf, något som verkligen håller mig distraherad. Hitills älskar jag det, gör jag fortfarande det i slutet av nästa vecka överväger jag att gå en sån utbildning. Har hittat tillbaks till min kärlek för barn jag minns varför jag älskar dom nu; dom är lätta, dom lever i sin egna lilla magiska värld utan stora bekymmer och dom älskar att bli omhändertagna, älskar en utan att veta vem jag är dom är bara glada att jag är där hos dom. Jag älskar det, man blir inte dömd. Och jag kan heller inte dömma dom.




Im strong on the surface,
not all the way through.
I´ve never been perfect,
but nither have you.

Idag ska jag o Stina in till stan för tredje gången gillt men till skillnad från gånger förut så ska vi inte dricka så jag kanske slipper skämma ut mig denna gång. Tini ska få vara lite hos benny och Marie i helgen, det känns så bra för där trivs hon ju nästan bäst. Med Cesar. Min bantningskur verkar gå bra.. idag är det fredag och jag började med den i måndags, har inte gjort några större fysiska ansträngningar och ändå börjar jag känna hur jeansen sitter lösare. Skulle vilja börja träna jättemycket, man mår så bra och känner sig så nöjd med sig själv. Men det är så dyrt 300 i månaden när man ligger på existensminimum det skulle nog bli det enda jag kunde unna mig sen skulle jag ändå inte ha råd med några nya kläder när stolekarna börjar vandra neråt... men ändå förstå känslan! Madde fick två gratisveckor av mamma genom något sms och det är jag lite avundsjuk på men jag hade säkert inte tagit mig dit mer än en gång ändå, det är ju lite annorlunda när man betalar själv, då känner man att man måste ju om inte annat än för pengarnas skull. Idag träffade jag mitt första ragg trodde han skulle vara kylig men han var jättetrevlig och pratglad så nu skämms jag lite över hur jag har betett mig. Ne nu ska jag platta mitt hår och greja inför att vi ska åka till stan för vi skulle sova där inatt... Det ska bli såå kul att se mitt ragg nummer två dregla över min vän men det är väl smällar man får ta, det är bara att komma igen och leta upp ragg nummer tre bye bye

Ikväll sitter jag faktiskt hemma en sväng. Det är ganska skönt att bara vara här ibland med.
Jag började i måndags med något som heter naturdiet drinkmix och det går ganska bra, man ska dricka en påse typ 5 gånger om dan eller var tredje timme. Jag blandar lite ibland byter jag ut och äter mat o sånt men bara smal mat. I lördags var jag i badhuset med Marit och Danne två av mina mest trimmade vänner så klart, dom jobbar ju på krIs så vi var där med ett gäng ungdomar med... Och jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv över min kropp jag stod mot en vägg med händerna över magen och DOG! Jag tycker inte det ser så illa ut när jag har kläder på mig och förut när jag hade Jocke kändes det som det kvittade för att han älskade mig ändå (trodde jag). Nu typ hatar jag min kropp det är bara mina bröst jag är nöjd med i en push up bh... Mitt första ragg efter Jocke försökte ju ge mig en komplimang och sa att han gillade kurviga tjejer men det var ju bara för att han hoppades på att få ligga, mitt andra ragg är nu aständ på Stina, och hon är jättesmal....... Jag duger inte som jag är längre... man kanske inte kan säga det om två ragg men jag räknar fan in jocke oxå han älskade inte mig när jag behövde det som mest.... Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen längre jag hör inte hemma någon stans där det finns män. Som tur är har jag ju så många världsbästa tjejkompisar som nästan väger upp för killarna, nästan.. Det är så svårt att inte ha den där platsen längre, platsen där man passade in i alla fall i teorin... Ne det funkade ganska bra i praktiken med ett tag. Jag vill inte bara svartmåla det förhållande jag la bakom mig för även fast det sällan var helt bra så var det underbart stundvis. Fast bäst var det nästan innan vi blev ihop, då var han min hjälte i vardagen... Sen blev det bara vardag... Och idag berättade han att han har någon som "hälsar på ibland" självklart för att jag var så nyfiken... Det känns lite tommare i mitt liv... ett tag ville han ju att vi skulle "träffas" lite men det ville inte jag, sen har jag hela tiden sett det som att blir det för ensamt så kan jag alltid vända mig dit... Men det tänker jag ju inte göra nu så klart... Jag är rädd för att få veta vem det är, om det är någon jag känner, någon som vi umgicks med. Varför har mitt liv fastnat på en dålig oälskad plats sen det tog slut? Varför ska han hitta det jag söker; tryggheten av att någon (en och samma person) kommer och "hälsar på" ibland... Att man slipper känslan av att man är ensam för att det finns alltid någon man kan vända sig till.... Jag vill ha stinas Robin och jag vill ha Gittes Atzel inte just dom men DET dom har, inte ens sex utan bara att ha någons famn att ligga i när världen är för ful och elak... Någon som tycker om en utan smink och med ens jävla extrakilon. Någon som bara ser mig för mig, det som är viktigt... Det jag vill att folk ska se. Visste ni att kärlek har inte med utseende att göra inte den riktiga iaf, det här är det viktigaste jag fått lära mig i mitt liv hittills;   Kärlek är hur den personen får dig att känna dig. Det är faktiskt det bästa jag hört för det är sant. Och det är så jag försöker leva mitt liv men inte alltid lyckas så bra eller så vill jag inte sända ut dom signalerna till vem som helst. Men att dom jag älskar vet att jag älskar och bryr mig om dom och att livet bara inte skulle fungera utan dom. Att det är min ära att få ta del i deras liv och att jag alltid kommer ställa upp för dom om jag vet att det underlättar i deras liv. Det är en gåva jag kan ge som skänker mig självförtroende. Alla tror att självförtroende är om man trivs med sitt yttre. För mig är självförtroende att jag trivs med hur jag är och när jag ger den här gåvan till någon, då vet jag att jag är inte värd en cent mindre än det här. För jag är åtminstonde värd det jag ger och det är inte lite. Visst jag är ingen ängel, jag kan vara botten tex så skvallrar jag väldigt mycket, det är nog min sämsta egenskap som jag försöker bli av med men det är inte lätt... Det har förstört mycket för mig själv och säkert en del för andra med... Men det är nog min enda riktiga last... Och även fast jag hatar just den delen av mig själv (antar att det uppfyller något slags uppmärksamhetssök) så Är jag definitivt värld en karl som respekterar mig förhållande eller ej. ne nu ska jag gå sista promenaden med Tinisnuttan sen ska jag lägga mig i sängen och fortsätta läsa "om jag kunde drömma" alias "twilight". God natt

Idag har jag så himla tråkigt och ändå så kan jag inte ta mig för att göra något. jag borde ha tvättat, och jag borde gått ner till centrum och köpt hundmat... men idag är en sån tråkig dag bara grått och mulet. Och stackars tini är så uttråkad som en hund kan bli. jag är så ntråkig idag att jag inte ens har något vettigt att skriva. Undrar varför jag klev upp över huvud taget. Kan det inte bli fredag snart.

Jag är så trött på min rethosta nu så jag skulle kunna hosta upp lungorna känns det som.
Sen var ju den stora frågan... vad hände igentligen i helgen... hmmm...
Jag vet faktiskt inte jag fick spelet. Fast av den anledningen som det var då var det väl inte....
Känns som att det ligger mycket och bubblar under ytan på mig som jag för allt i världen inte vill ta tag i.
Vad hände med den nöjdaste singeln i världen, va skönt det kändes när allt var slut och klart och jag var nöjd med bara mig och mitt nya egna hem... blev det gammalt fort? Ne jag vill ju bo ensam det är skönt....
Men jag vill ha någon av det motsatta könet som jag förstår mig på.
Folk tror alltid att man blir dum i huvet så fort man inte har haft sex på ett tag, men så är inte mitt fall. Jag blir dum i huvet på att när jag flirtar vill jag möta intresse och glädje i den andra.... jag har bara som "nybliven" singel flirtat med två men ingen av dom har varit intresserade av mig jag känner mig bara som ett hål i väggen. Och när jag kysser någon vill jag bli kysst på riktigt, alltså inte elvispen utan som att det faktiskt fanns lite värme. Och jag vill bli omhållen inte bara taffsad på. Då kan ju vissa människor tycka att det är sånt man gör i förhållanden men det är FEL. Jag hade ett förhållande ett långt långt förhållande, och gissa vad sista året fick jag inga kyssar för dom blir pussar "hej då älskling" pussar, jag blev inte omhållen, jag höll om honom. Och enda gången han gjorde en ansträngning var när han ville ha sex då han la sin hand på mitt lår som att det skulle ske magi... men jag fick inte det jag behövde. Han va allting jag trodde att jag drömt om men sen visade det sig att det inte var så... Det jag saknar är att veta min plats, det känns som jag alltid varit Jockes flickvän. Och nu känns det som jag inte är nått... jag gillade illusionen av det trevliga paret som hittade varandra och köpte hus och skaffade hund och katt... bodde på landet, åkte volvo... Och nu är jag här... utan att igentligen har blivit av med något mer än en illusion av hur det skulle ha varit... Så inga fler förhållanden, men gärna mysigt sällskap... Men inte en massa fylla mer nu, det tar mig ingen stans, jag bara gör bort mig och framstår som jag vet inte vad. Från och med nu ska jag ännu mer vara mig själv... nu har jag lärt mig att säga ifrån och stå upp för mig själv och nu måste jag lära mig att vara trevlig igen.... det är svårt faktiskt..