Jaha... Då var beslutet taget. Jag åker hem. Det känns jättetaskigt att göra så mot Stina men så fort jag sagt att jag funderade på att åka hem sa hon "jaha, hej då" och pratade med sin syster, det är till henne hon ska istället. Vet ju att hennes syster verkligen väntat och längtat efter att hon ska säga att hon kommer dit och föder istället, hon har till och med ringt bb och förberett dom att hon kommer. Men jag vet att Stina hellst velat varit kvar hemma och fött... Det är verkligen ingen lätt situation.. Jag sviker en av mina bästa vänner, men varje dag här har känts som ett svek mot Mange... Jag hade ju inte förväntat mig att det skulle ta sån tid, jag åkte ju hit akut för att det verkade som nått inte stämde men nu sist på MVC såg allting jättebra ut och inte så mycket har tytt på att det varit dags än, mer än förverkar nån gång ibland. Jag önskar hon kunde trott på att jag skulle hunnit hit med bil för det tar bara ca 1,5 timmar men hon vågar inte chansa, och det kan jag inte klandra henne för... Jag skulle heller aldrig velat gå igenom en förlossning själv... Men jag hade nog inte utgått från att den var avklarad på så kort tid. Ne usch det här är verkligen inte kul, hon har knappt sagt ett ord till mig sen typ 11 i morse sen åkte hon iväg med Ebba vid halv två och sen dess har jag inte sett henne, klockan är halv sex nu... Jag har iallafall städat här, vikt tvätt, dammsugit noggrant, skurat golven, putsat tv, glasluckorna till tvbänken, vitrinskåpet och badrumsspeglarna, samt dammat diskat och plockat så nu behöver hon inte oroa sig för städning innan hon åker... Det kanske är lite men det är iaf nått... Det enda jag kom på att jag kunde göra för att underlätta lite.. Hon har märkt på mig dom senaste dagarna att jag haft hemlängtan, Mangelängtan framför allt. Planerade ju inte riktigt att jag skulle träffa honom innan jag kom hit... Så jag har varit lite nere. Osocial och bosatt mig i mobilen (mer än vanligt). När jag mår dåligt spelar jag oftast spel på mobilen för att slippa tänka och jag vet att omgivningen lider av att jag blir sån men det är tyvärr så jag är... Jag har bättre och sämre perioder som alla andra, mindre nu än förr som tur är. Gud va jag längtar hem! I morgon går bussen 10.50 och då är jag i Norrköping vid 13.25. Tror jag blir upplockad av älskling då :) min fina underbara karl, kan knappt tro att det är sant ibland. Skulle inte han vara rätt då skulle jag ge upp kärlek över huvud taget för så lika som vi är som människor så är det nästan otäckt. Vi kan ha olika saker att sysselsätta oss med på dagarna men annars börjar jag nästan tro på det där med tvillingsjälar. Grubblandet, värderingar, framtidssyn... Sättet att vara på, det där jordnära, countrylife stilen. Ne nu ska jag sätta mig och ta en cigg, kanske skriver mer ikväll. Kram på er