Lycka på riktigt

Äntligen går det framåt, mina största osäkerheter är borta.
Jag känner igen mig själv, jag vill bara skrika av lycka att jag är mig själv på riktigt.
Jag kan prata med folk igen utan att undra om jag gjorde något fel,
Jag kan möta världen med ett leende som är äkta igen.
Och att möta nya människor är bland det bästa jag vet,

I helgen hade jag askul med mina vänner,
full som en kastrull blev jag i lördags.
Men så skönt att vakna och känna att det spelar ingen roll
vad folk tycker och tänker om mig längre,
för det här är jag och jag har kul utan att skämmas.
Mina vänner skrattar med mig och jag skrattar med dom.
Tack så underbart mycket för i helgen mina vänner 
speciellt Anna och Janne!
Jag kan inte komma ihåg när jag hade så här roligt sist
utan att känna att jag sökte någonting eller ville bevisa nått.

Och Jocke min ögonsten,
jag vill säga dig att ingen tar den platsen du hade i första taget,
för han har stora skor att fylla.
Jag är glad att du finns kvar i mitt liv ändå,
inte många skulle klara av det vi gör.

"you´ll always be a part of me,
you´ll always be my friend,
you´ll always be my speciall one,
I´ll love you till the end"

I morgon ska jag jobba också,
är så otroligt lyckligt lottad att jag får jobba med något jag älskar.

Och snart ska vi flytta till nya lägenheten med :D
Jag älskar mitt nya rum, kollar efter saker hela dagarna,
vilka gardiner jag ska ha, ny byrå vill jag ha.
För att inte tala om tavlorna på twilight och new moon
jag ska köpa. Underbara böcker och underbar film.

Jag börjar nästan undra om livet får vara så här bra eller om
det finns ett pris att beta för det här...
Kanske låter väldigt väldigt dumt,
men när jag är så här lycklig så är jag livrädd att något ska hända
mina nära och kära. För på något sätt känns det som det är meningen
att livet ska vara tungt och gå emot en..
Livet känns för mig som en prövning,
och jag vill gärna tro på något större än oss.
Men samtidigt lever jag ju inte efter vad jag tror på direkt,
så jag förtjänar inte lycka egentligen.
Och det är det som skrämmer mig...
Jag kan klara alla motgångar i världen så länge min familj och mina vänner finns kvar.
Men utan er...

RSS 2.0