Har nu bestämt mig för att lägga ner dejtandet ett tag.
Visst jag har haft roligt,
kul att träffa nya människor,
skönt att komma bort en stund...
men i slutendan är det enda jag tänker på Mange.
Ingen kan någonsin ersätta honom... Tror jag försökt täcka över saknaden efter honom med dejter.
Jag saknar trygghet och jag saknar kärlek,
men jag kan tyvärr inte ta emot det just nu ändå....

Metafor;
jag är röksugen.
Jag försöker ersätta mitt sug med tex choklad.
Jag gillar choklad,
faktum är att jag älskar choklad.
Men i det här fallet hjälper det inte med choklad.
Det är fortfarande cigg jag vill ha!
Hur mycket choklad jag än äter.

Det är svårt för mig att träffa folk som inte kände honom, som inte vet vem han var och som egentligen inte bryr sig... Det är inte heller rättvist att hoppas att någon ny kille skulle kunna rida in i mitt liv på en vit häst och göra allting bra igen. Även om jag mot alla odds faktiskt lyckades bli kär i någon så skulle ju ändå saknaden finnas kvar... Jag skulle fortfarande känna sorg.
Vad fan är det jag försöker
uppnå med allt egentligen?!!
Att inte sörja mer?
Det är lika meningsfullt som att försöka få en katt att bli ett vattendjur...

Tiden läker alla sår säger dom...
Det stämmer säkert....
Tiden styr vi dock inte över,
Hade vi gjort det hade jag fan inte suttit kvar här på det här datumet!
Skittid att gå långsamt!

Ja ni...
I år såg jag fram emot att kunna se BB, men nu vet jag inte riktigt...
Jag gillar att se lite romantik, lite drama, konflikter o sånt... Men alltså... Det här är för mycket! Det är barnsligheter heeela tiden! Deras bus är inte ett dugg kul och det drabbar folk som inte är "delaktiga" i kriget som tydligen pågår där inne... man tycker bara synd om folk tillslut. Romantiken ska vi inte ens prata om! Det är bara alla på alla, ingen är speciell på festerna hånglar dom laget runt killar med tjejer, tjejer med tjejer, killar med killar... Ingen bryr sig om nått alls. Den mest underhållande personen där inne tyckte jag var Hanna W, hon var en sån där person som jag älskade att störa mig på även om jag tyckte att hon gick över gränsen med sitt "girl on girl action". Blev ändå imponerad av henne under jackass veckan som var, det fanns saker jag aldrig skulle vågat göra men som hon gjorde utan att visa någon rädsla alls... Och flera gånger när dom andra hållt på med sitt under all kritik äcklande har man sett hennes ogillande min, vilket för mig varit bland dom sundaste reaktionerna över huvud taget där inne! gömma grejer, lukta i en burk med bajspapper, kasta mjöl, dricka äggulor och spy, lukta i skor, ha sönder grejer för varandra..... Ne jag är inte ens nyfiken på att se vad som händer härnäst, jag överger BB 2012 idag, i år är det verkligen under all kritik. Hoppas på roligare människor nästa år, iaf några med nått innanför pannbenet. Ska jag ändå kora en vinnare för i år tycker jag nog att Joe eller Amadeus förtjänar titeln bäst.

Nu är det läggdags,
Jobb på rubinen i morgon :)
Saknar dig Mange,
du finns i mina tankar jämt.
Känns som jag har sagt allt och lite till och nu bara repeterar mig... Och ju mer jag pratar om dig, ju mer tänker jag på dig... På att du inte finns hos oss mer... Ju mer jag tänker på det, ju sämre mår jag...
Ju sämre mår jag över att MITT liv går vidare, jag känner mig skyldig Mange... Så skyldig att jag inte kan tillåta mig själv att känna mig lycklig med någon annan..... För mig är det som att säga att du inte behövdes i mitt liv, att du inte spelade någon roll... men det gjorde du! Jag hade fortsatt sökt kärleken om du levt idag, och jag hade kommit upp och tagit en cigg och berättat om det för dig för vi såg inte varandra på det sättet längre...... men nu när du är död... det känns som att försöka ersätta tomheten du lämnat i mig med någon annan, och jag vill att du ska veta att du betydde något! Du betydde såå mycket för mig! Att sitta och prata med dig på vardagarna, att umgås ett gäng och spela tvspel på helgerna... Det var mitt ljus i vardagen här... Att säga att jag saknar min vän känns så obetydligt, det beskriver inte ett dugg känslan av vad som pågår i mig... Saknad ett så litet ord, och vän... ett så enkelt kort litet ord....... Det jag känner för dig är varken enkelt eller kort... En sorg som alltid kommer finnas med mig, kanske inte alltid lika tung men ändå något som alltid kommer finnas, en del av dig som så länge jag lever kommer finnas med mig.... Det är så sjukt att du inte finns längre....... Jag saknar ihjäl mig efter dig!!!