Jag är inte ledsen för att jag blev kär.
För kär blir jag inte så lätt.
Jag är irriterad på mig själv för att
jag visste så väl men ändå tog risken.
Ville bevisa för mig själv, att jag kunde
kliva ur min egen lilla trygga låda
och ta en jävla risk för en gångs skull.
Det gav mig mycket glädje och ännu
mer ångest och osäkerhet.
Var det rätt att göra så?
Säkert inte men jag tror inte på misstag,
jag begår inte misstag jag lär mig
av mina erfarenheter.
Skulle jag göra om det?
Alla gånger.
Jag är inte omöjlig det
är beviset till mig själv.
Jag behöver inte alltid vara tom
och gå på någon slags automatväxel.
Göra det som förväntas om mig,
allt ansvar som jag tar gör mig ibland
spyfärdig på mig själv.
Kan jag bara försöka leva lite och riskera?
Går jorden under om jag följer med mina
vänner till stan? Förmodligen inte men
min rädsla att innfinna mig på fel plats
vid fel tillfälle är något som alltid hinner ikapp mig.
Jag har inte där att göra, för jag är tråkig.
Jag är en sådan som sköter mitt jobb till
punkt och pricka och efter jobbet går hem och
städar, tvättar, planerar vad jag ska äta,
lägger mig och läser mig till sömns.
Jag är trygg och stabil och kan inte göra
mycket oplanerade saker i rädsla
att jag inte passar in.
För vart passar jag in med alla snygga
och inpulisiva människor som inte ser
morgondagen när det är det enda som kretsar
i mitt huvud.
Vad händer imorgon?
Hur tar jag mig igenom imorgon
på smärtfriast sätt?
Du tog mig till en plats jag inte
trodde jag passade in i,
men det kändes så rätt.
Det var skönt att be min instinkt att
dra åt helvete!
För jag vill inte ha ett liv
av bara rutiner och trygghet.
Jag vill hellre ha bråk,
jag vill hellre ha slagsmål
jag vill ha passion!
Inget är någonting
värt om det inte finns känsla i det,
det har jag lärt mig från mitt tidigare förhållande.
Det är inget liv att förutse var enda dag.
Tro mig jag vet.
Jag är så trött på mig själv
att jag starkt börjar överväga att
sätta mig på ett plan till någonstans.
Vad är det värsta som kan hända som
jag inte redan gått igenom?



Det gör ont att bli ljugen för, ignorerad och bortvald
även om man var förberädd.
Men du var min vän.
Du kände mig,
du fanns där när jag hade det svårt
och gav mig uppmärksamhet.
Är det här hämnden för att jag inte
gav dig en chans tidigare?
För jag höll dig på avstånd av precis
den här anledningen,
och du har just bevisat att du är
precis den jag trodde du var.
Vilken Idiot man är.