Go kväll...
Alltså jag är helt förstörd, kan inte sova.
Jag följde Gina hem för jag vet inte två timmar sen kanske och var DÖtrött, skulle bara lägga mig och läsa ett kapitel ur bok nummer två "när jag hör din röst" och kunde inte lägga ner den. Den antydde på att nått skulle hända nått inte bra... Och nu är jag så ledsen, det måste vara något fel på mig. Han lämnade henne och jag jag mår precis som om det hade hänt mig! Ett tag kunde jag inte ens förmå mig att resa mig ur sängen, jag insåg hur meningslöst det skulle vara att någonsin göra nått igen... Och att sova... det känns ju nästan som en förolämpning... Jag har levt med henne nu i några veckor och idag nyss insåg jag att jag har tagit hennes roll i boken. Detta mina vänner är anledningen till att jag aldrig behövt ta droger, för det här måste ju vara min. Det är som att du vet att det inte är verklighet men det är ju lätt att säga det när det jag känner är på riktigt. Jag skulle säkert kunna läsa den till slutet i natt det är väl bara 300 sidor kvar (ÅÅÅH!!!)  eller nått, men det är så hemskt jobbigt att jag inte klarar av att läsa den just nu. Jag har alltid älskat mina tv serier och jag har alltid glatt mig åt en riktigt bra bok, men jag gör det mer än alla andra människor. Så mycket mer att det känns larvigt att ens försöka återgå till sin egen vardag nästan varje gång... Vad är min vardag egentligen? Jag kan inte ens hitta min plats! Jag har så många underbara människor omkring mig, men det känns som att det här livet är inte tillräckligt för mig. Jag vill ha något som får mig att växa och utvecklas på det sättet jag tycker mitt liv ska vara.. Jag vill träffa en till konstig människa som jag, en person som jag kan ta med mig i min bubbla. Inte som bara ser mig för det "vanliga jag" kan ingen vilja forska i mitt ovanliga jag?! Jag behöver verkligen utlopp för det som ligger undanträngt! Jag dör för den dagen då jag faktiskt har något att känna så mycket för i det verkliga livet. Kan inget lite spännande hända mig? Jag skulle nästan kunna hoppa från balkongen bara för att få någonting annat att tänka på... fast det skulle säkert inte funka ändå. Kan han inte bara komma tillbaks, jag vet ju att han gör det... Vad är det för en jävla sadist som skriver om sånt här?!.... Vad är jag för jävla människa som läser det när jag vet att längtan skär i mig? Undrar om jag någonsin kommer hitta det jag söker? Jag är inte ens helt säker på vad det är, men jag vill inte sluta hoppas på att det finns någon stans. Vem vet jag kanske blir en psykopat som tröttnat på den allt för tråkiga vardagen och säker kickar genom att ha ihjäl folk... som han på criminal minds förut... Men jag skulle då fan va mer kreativ än att ta ett hagelgevär. Nääe så jag säger, undrar om jag ska ta mig an att fortsätta läsa... kommer ju inte kunna sova försen han kommer tillbaks och förgyller min natt med sin ljusa hy, kolafärgade ögon, kopparbruna hår, sneda leende... Känslan fyller mig redan.
Jag tror jag är kär.






Varför finns inte Vampyrer på riktigt?!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag hade platsat solklart!