Ikväll sitter jag faktiskt hemma en sväng. Det är ganska skönt att bara vara här ibland med.
Jag började i måndags med något som heter naturdiet drinkmix och det går ganska bra, man ska dricka en påse typ 5 gånger om dan eller var tredje timme. Jag blandar lite ibland byter jag ut och äter mat o sånt men bara smal mat. I lördags var jag i badhuset med Marit och Danne två av mina mest trimmade vänner så klart, dom jobbar ju på krIs så vi var där med ett gäng ungdomar med... Och jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv över min kropp jag stod mot en vägg med händerna över magen och DOG! Jag tycker inte det ser så illa ut när jag har kläder på mig och förut när jag hade Jocke kändes det som det kvittade för att han älskade mig ändå (trodde jag). Nu typ hatar jag min kropp det är bara mina bröst jag är nöjd med i en push up bh... Mitt första ragg efter Jocke försökte ju ge mig en komplimang och sa att han gillade kurviga tjejer men det var ju bara för att han hoppades på att få ligga, mitt andra ragg är nu aständ på Stina, och hon är jättesmal....... Jag duger inte som jag är längre... man kanske inte kan säga det om två ragg men jag räknar fan in jocke oxå han älskade inte mig när jag behövde det som mest.... Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen längre jag hör inte hemma någon stans där det finns män. Som tur är har jag ju så många världsbästa tjejkompisar som nästan väger upp för killarna, nästan.. Det är så svårt att inte ha den där platsen längre, platsen där man passade in i alla fall i teorin... Ne det funkade ganska bra i praktiken med ett tag. Jag vill inte bara svartmåla det förhållande jag la bakom mig för även fast det sällan var helt bra så var det underbart stundvis. Fast bäst var det nästan innan vi blev ihop, då var han min hjälte i vardagen... Sen blev det bara vardag... Och idag berättade han att han har någon som "hälsar på ibland" självklart för att jag var så nyfiken... Det känns lite tommare i mitt liv... ett tag ville han ju att vi skulle "träffas" lite men det ville inte jag, sen har jag hela tiden sett det som att blir det för ensamt så kan jag alltid vända mig dit... Men det tänker jag ju inte göra nu så klart... Jag är rädd för att få veta vem det är, om det är någon jag känner, någon som vi umgicks med. Varför har mitt liv fastnat på en dålig oälskad plats sen det tog slut? Varför ska han hitta det jag söker; tryggheten av att någon (en och samma person) kommer och "hälsar på" ibland... Att man slipper känslan av att man är ensam för att det finns alltid någon man kan vända sig till.... Jag vill ha stinas Robin och jag vill ha Gittes Atzel inte just dom men DET dom har, inte ens sex utan bara att ha någons famn att ligga i när världen är för ful och elak... Någon som tycker om en utan smink och med ens jävla extrakilon. Någon som bara ser mig för mig, det som är viktigt... Det jag vill att folk ska se. Visste ni att kärlek har inte med utseende att göra inte den riktiga iaf, det här är det viktigaste jag fått lära mig i mitt liv hittills;   Kärlek är hur den personen får dig att känna dig. Det är faktiskt det bästa jag hört för det är sant. Och det är så jag försöker leva mitt liv men inte alltid lyckas så bra eller så vill jag inte sända ut dom signalerna till vem som helst. Men att dom jag älskar vet att jag älskar och bryr mig om dom och att livet bara inte skulle fungera utan dom. Att det är min ära att få ta del i deras liv och att jag alltid kommer ställa upp för dom om jag vet att det underlättar i deras liv. Det är en gåva jag kan ge som skänker mig självförtroende. Alla tror att självförtroende är om man trivs med sitt yttre. För mig är självförtroende att jag trivs med hur jag är och när jag ger den här gåvan till någon, då vet jag att jag är inte värd en cent mindre än det här. För jag är åtminstonde värd det jag ger och det är inte lite. Visst jag är ingen ängel, jag kan vara botten tex så skvallrar jag väldigt mycket, det är nog min sämsta egenskap som jag försöker bli av med men det är inte lätt... Det har förstört mycket för mig själv och säkert en del för andra med... Men det är nog min enda riktiga last... Och även fast jag hatar just den delen av mig själv (antar att det uppfyller något slags uppmärksamhetssök) så Är jag definitivt värld en karl som respekterar mig förhållande eller ej. ne nu ska jag gå sista promenaden med Tinisnuttan sen ska jag lägga mig i sängen och fortsätta läsa "om jag kunde drömma" alias "twilight". God natt