Funderingar

Att beundra på avstånd är svårt,
att beundra på nära håll; svårare.
ha det du vill ha inom räckhåll
men ändå så långt bort..
Beundran blir till dyrkan satt på en pedistal,
det är blir svårt att se att det bara är en person som alla andra,
en person med brister och "fel" värderingar.
Jag vill inte sätta någon annan där,
jag vill ha den platsen i mitt liv.
Jag vill vara nöjd och stolt över den jag är,
men jag är på väg dit.
Jag måste bara hitta  min väg dit
för att bli er igen, er allas älskade vän.
En vän som tänker på er i första hand
som kan ta ansvar över sitt liv igen.



Jag vet inte vad som hände,
 jag tröttnade väl på att vara den vuxna förståndiga,
Jag vet inte om jag skulle kalla mig oansvarig, jo ekonomiskt kanske...
Men jag har ett jobb nu och det kräver ansvar och ibland tror jag det är det enda som
håller mina fötter kvar på jorden.
Men jag kan inte ha det så här något mer!
När mina vänner kommer vilja kunna bjuda på kaffe och te,
jag skäms, det är ett  lågvattenmärke för mig att inte kunna förse mina gäster.
Det är inte likt mig.
Så i slutet på den här månaden blir det inga nya möbler eller kläder,
det blir främst mat och nöjen som jag vet att jag inte kan leva utan,
och tyvärr cigg. En last jag tänker ta itu med när jag orkar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0