Hello
Idag har jag spenderat större delen av dagen i sängen.
Jag har nämligen varit ledig idag!
Den här månaden har jag varit flitig.
Idag är faktiskt femte dagen som jag är arbetslös
(- helger) och det tycker jag är underbart!
Jag gillar mitt jobb och ansvaret det för med sig.
Jag antar att jag gillar att ha ansvar, det får mig att känna mig duktig,
som att jag faktiskt behövs för någonting någonstans.
Som jag ser mig själv har jag ingen naturlig begåvning för något vettigt,
I över en månad har jag suttit och vikt stjärnor som hobby.
Jag har inte varit i närheten av något romantiskt sen....? kommer inte ihåg...
Tror det var i april- maj kanske och det varade två hela veckor.
Sen har jag ju mitt stora kontrollbehov av att det ska vara fint hemma,
och att allting som är mitt förblir orört om jag inte säger annat.
Jag känner mig ganska dumförklarad ibland för att jag tycker så men det
har varit jag så länge jag kan minnas. Men nu är jag extra tråkig
för att jag börjar bli riktigt trött på alla extrainneboende vi har fått.
Det kostar oss pengar hur man än vänder och vrider på det,
våran lägenhet är kanske 45-50 kvadrat och det går an att vi bor två här
men fyra? Många gånger kan jag knappt få plats att äta i köket för allt folk
och alla datorer, att gå genom hallen mellan kök och ytterdörr eller kök och
vardagsrum är oxå ett vardagsproblem för att där finns helfigursspegeln,
där är hårprodukter och smink utspridda till förbannelse och det finns gånger
jag på allvar trott att jag ska börja hyperventilera, få ett utbrott eller ett sammanbrott.
Jag vet att jag är tråkig och speciellt så här års men jag behöver min ensamhet då och då,
men även om Gitte (min sambo) går är det sällan bara jag kvar här.
Jag vill inte gå ut och festa längre för det tar mig ingen stans
och för jag vet inte riktigt hur länge sen nu fick jag ett sammanbrott på fyllan för att
jag två dagar i rad hade fått pikar om att jag var ful av några killar.
Jag bara grät o grät det är ungefär vad jag kommer ihåg och att min kusin försökte
trösta mig fast det var ett hopplöst fall för att han ser ju bra ut så han kunde inte förstå ansåg jag.
Tillsist däckade vi vid tio, halv elva...
Efter det känns inte fester så kul längre, och alkohol inte så lockande...
Mina vänner suckar åt killarna som raggar på allt inklusive dom,
jag suckar av önsketänkande. Tänk om någon (under 40) kunde kolla åt mitt håll nån gång.
Jag har till och med blivit så bitter att jag inte kan glädjas åt andras lycka längre.
Samtidigt så förtjänar jag inte någon när jag är så, så jag struntar i att gå ut.
Jag ligger hemma i min säng och viker stjänor och kollar på sex and the city som jag
fått låna av en vän. En serie jag aldrig riktigt fallit för men som jag nu sitter och hurrar
för den pessimistiska Miranda och tänker att eftersom dom har gjort en karaktär som
hon så måste det ju finns fler som jag.
Jag känner mig som min egen mardröm just nu och se min sambo och våra nya
"inneboenden" fixa i ordning sig för fester och dejter.
Jag bara orkar inte! Jag vill inte se och höra, bara bli lämnad ifred slippa visa
mig och vara den tråkiga som säger till folk att vara tysta på nätterna för att
jag måste sova för att jag ska jobba. Eller sänker ljudet på deras förfester för att
kunna höra tvn. Men mest av allt flyr jag, till mina vänner för att slippa höra
höljutt skratt eller musik eller se hur våran fina lägenhet förgås i disk, kläder, smink,
plattänger och skor. Men nu har jag iaf tagit mig mod att prata med min rumskompis
om allt detta eller största delen av allt så jag hoppas det kommer kunna bli annorlunda,
annars kommer jag inte orka med det mer.
Jag är den jag är lite beroende på vilken årstid det är, på sommrarna är jag (för det mesta)
glad och partysugen, men på vintern är jag cynisk och tillbakadragen.
Fast jag känner mig mest som mig då, lugn och i kontakt med mig själv, jag myser och
blir mer kreativ, fokuserar på saker som att skriva, rita, scrappa, vika stjärnor (nytt tillskott för i år), läsa, mysa, lyssna på musik och på djupet uppskatta den, se på film, tända ljus, inreda mitt hem, skämma bort min kropp med dyra lyxiga produkter av alla slag.
Så även om jag är en pessimist som älskar att diskutera saker som gör mig förbannad så här års
så vill jag ändå inte ändra på mig, jag vill att folk ska acceptera mig som jag är för jag
är i regel inte arg på dom, jag behöver bara kärlek och bekräftelse som alla andra.
Ne nu ska jag gå och lägga mig så här sent brukar jag inte vara uppe men jag börjar kl 14 i morgon
så jag unnar mig lite torsdagsmys... eller vänta det är ju efter kl 12 det blir ju faktiskt fredagsmys :D


Förra helgen hade vi lite kräftfest hos Marie och Benny,
en väldigt nykter men mysig kväll lägger upp ett par bilder.