För ett tag sen blev jag otroligt sviken,
en nära vän valde att gå bakom min rygg
med en väldigt speciell kille jag träffat till
och från det senaste året.

Speciell förresten... Är ett ord jag numera
associerar till något negativt.
Något jag alltid använt i kärleksfulla sammanhang,
speciell är mitt sätt att säga att en person
är betydelsefull och fin för mig.
Inte som andra men på ett bra sätt.
Speciell har nu varit ett ord jag två gånger
på raken fått höra som värmt mitt hjärta,
men som i mina ögon varit lögn i efterhand.
Tvärt emot min defenition har det betytt
att jag varit en i mängden, utbytbar.

Jag trodde efter det här att jag skulle gräva ner
mig i ältande en lång tid framåt,
vad är det för fel på mig, vad har jag gjort för att
förtjäna det här osv.
Älta att se dom fastklistrade i min näthinna,
skratta hålla om varandra..
Göra allt det vi gjort.
Utbytbar, inte ens ett minne värt.

Kvällen jag fick reda på det grät jag o grät o grät..
första gången sen innan jag fick lägga in mig på psyk.
Stina försökte trösta mig, min stackars fina Stina.
I ren desperation efter tröst ringde jag mitt ex Jocke
som halv elva lämnade sin nya flickvän kvar i sängen för att
sitta här och trösta mig även fast han skulle upp och jobba.
När jag suttit och snörvlat ner hans tröja tillräckligt
frågade jag så klart vad hon sa om att han fick åka hit.
Och den UNDERBARA människan sa;
Vad gulligt av dig att du åker dit!!!!!
Det är mer än vad man egentligen kan förvänta sig av någon!
Bea är nu mera en gudinna i mina ögon!
Att bli litad på, att få ha kvar vänskapen till Jocke
så som den alltid varit =)
Och att vinna en ny vän, en underbar tjej
som ler och skrattar ofta och mycket, 
så otroligt söt och mysig!
Ni har min välsignelse utan tvekan!

Ni båda har hjälpt mig att se (utan att ens försöka)
att andras handlingar inte är speglingar av vem jag
är eller vad jag är värd. 
Jag tänker fortsätta att tro det bästa om folk
även om det gör mig naiv.




Till er båda som sårat mig vill jag säga att
jag ändå är glad att jag gav er mitt stöd,
mitt hjärta.
Jag ville hjälpa er båda och finnas
där för er på olika sätt.

Till honom vill jag säga,
För mig kommer du alltid betyda något,
Tänk på det och ta vara på det,
jag ville ju inget annat än att finnas där för dig.

Och till henne...
Jag vet faktiskt inte, för mig är det otroligt
att en vän gjort så här...
Det hade jag inte förväntat mig.
Mina tårar var mest av allt för dig faktiskt,
du var verkligen inte bara en i mängden för mig...
Jag älskade dig.
Du kommer tyvärr se vad jag menade en dag,
och det är inget jag är glad över...
det är något jag uppriktigt sagt är ledsen för.


Ja...
det var väl mitt avslut på den här historien.