Idag har jag jobbat,
men inte mycket bara 4 timmar på dagis.
Kl 15 nu ska jag på coachmöte för sensus.
Vet inte riktigt vad jag ska göra,
berätta att jag jobbat därför inte engagerat mig
så mycket i arbetsförmedlingen...
Jag vet inte vad dom förväntar sig av mig,
ser ju inte ut att finnas så mycket heltidstjänster
om man säger så. Fast helt ärligt har jag inte kollat
efter så noga heller. Jag är slut på inspiration och
kämparglöd. För förr brukade jag kämpa för att
hitta ett jobb (innan jag fick ett vill säga).
Jag gick utan i 8 månader och jag skrev dom
bästa cv:na och personliga breven,
fick till och med hjälp av christina som jobbat
som journalist, fick jag något jobb? Ne!
Jag fick till sist timvick på finbo förskola genom
min vän Anna vilket jag är otroligt tacksam för.
Men nu vill dom att man ska igång och snurra igen
och jag är bara så JÄVLA trött!!
Trött på att bli ignorerad trött på artiga "nej tack".
Jag känner bara för att fortsätta vara ifred,
eller ge mig ett jobb som passar! För det är inte
det att jag inte kan jobba, det är mitt enklaste!
När man kommit in i rutinerna går man ju av sig själv.
Det är att orka kämpa för att få ett.