Idag fick jag hem min underbara zipperall!!
Så hela kvällen nu sen jag kom hem har jag suttit och myst i den, onödigt nöjd :D men det lär väl hinna avta tills första inbetalningen på den dimper ner i brevlådan :/

Varning;
Fortsättningen på detta blogginlägg är väldigt personligt så ett varningens ord till er som inte vill veta mer än nödvändigt om mig, sluta läs nu!
Och innan ni dömer;
Se till att ni har sopat rent eran egen trapp först!
Det här är mitt sätt att bearbeta,
mitt sätt att stå upp för mig själv, det må inte vara det bästa sättet, men det är Mitt sätt, Mitt liv, Mina tankar och mina ord.

Idag gjorde jag något dåligt,
men jag mår faktiskt inte ett dugg dåligt över det!
I en veckas tid nu har jag försökt få tag i J. Det senaste livstecknet jag fick från honom var förra torsdagen när jag kommit hem, jag frågade om jag fick lägga upp en bild på oss på FB som jag tog när vi låg och vilade, men det fick jag inte. Sen skrev jag att jag saknade honom redan,
han skrev "jag saknar dig med juh!".
Efter det har han inte svarat när jag ringt,
inte svarat på sms, inte svarat på FB. För mig är det ett mysterium,
att jag frågar om jag får lägga ut en bild men inte fick det kan ju inte vara någon anledning?!
Jag la ju aldrig ut den!
Idag ringde jag till och med hans mamma och frågade om något hade hänt?! Om han låg på sjukhus igen eller om något annat hänt.
Hon sa att hon inte visste, men hon visste vem jag var, så han hade iaf nämnt mig
men hon sa att han varit hos sin lillasyster igår...
Jag kände hur min insida blev svart,
Vad FAN rent utsagt!!
Har jag gjort för att inte ens förtjäna att få veta vad som pågår?
Att hänga i luften i en vecka som ett frågetecken och oroa mig för om han hamnat på sjukhuset igen
eller om jag gjort något fel?!!!
Jag blev så jävla sne att jag faktiskt låg med ett ex!
Och det kändes JÄVLIGT BRA!!!!
När jag blir tillräckligt sur
(och det händer verkligen inte ofta)
så strålar det hämnd genom hela mig, många gånger försöker jag bara skaka av mig det,
hålla huvudet högt och gå vidare...
Men den här gången var det droppen!!! Jag ska alltid vara såå omtänksam
och förstående,
jag är den som mot alla odds ALLTID varit trogen,
jag är flickvännen du ALLTID kan lita på och räkna med.
Jag har suttit hemma nykter och tagit skit från mina fulla.
Jag har vänt och vridit på mig själv för att anpassa mig till att vara det DOM behövt,
det enda jag stått på mig själv om är att jag lagar inte mat,
jag kan göra mycket men inte det och definitivt inte på någons befallning!
Jag trodde faktiskt att det här kunde lett till något bra,
en person jag känt sedan jag var 16 år! Någon som jag hoppades att jag för en gångs skull kunde lita på.
Menar om någon är värd min tillit så hade jag definitivt satsat mina pengar på att det skulle vara någon jag känt länge.
Så blir jag inte ens visad respekten att få ett avslut?!!!
Att ens få veta att det är slut!!

Hämnden är bra ljuv ibland,
jag skulle kunnat föreställt mig att jag skulle ångra mig i efterhand och känt mig skyldig över vad jag gjort..
men....
Ne, jag känner mig bara jävligt nöjd just nu,
det kan du ha,
du och alla före dig!
Vad mig beträffar så är ni historia,
avslutade korta kapitel i den långa boken om mitt liv.
Den må ha varit lite tragisk fram till hit,
men skrattar bäst som skrattar sist.
Det stämmer som dom säger;
Skadeglädjen ÄR den enda SANNA glädjen!
I alla fall är den det just idag.
God natt världen,
Sov så gott :)
Det ska jag göra!