Ligger i sängen och kan inte sova, som vanligt när jag har press på mig att jag ska upp och jobba. Har precis lagt på telefon med Stina efter typ en timmes samtal, Gud vad jag saknar henne! Tror vi är tvillingsjälar ibland för vi går och tänker o känner precis samma saker, idag var det "vi saknar våra gamla liv" iaf delar av det. Självklart skulle inte Rasmus bli ogjord, vi ångrar inget som vi gjort som styrt våra liv till där vi är idag men så himla skönt det är att fantisera om att fortfarande gå i skolan och kunna skita i allt vad ansvar heter, bara driva runt i meningslöshet dricka te, spela yatzy, bjuda in nya människor och bara sitta o snacka skit till klockan 3 på nätterna, gå ut på puben och "köpa" en varsin cola (som vi 70% av gångerna fick för att det alltid var någon vi kände som jobba) bara sitta och glo och idiotförklara folk för att sen titta på varandra o tänka samma tanke; Fan va torrt vi går hem o dricker te!
Självklart var det väl inte så problemfritt som man ser det idag, det var jämt en massa skitsnack tjejerna emellan men det är inte det jag väljer att lägga på minnet. Man är glad att man vuxit upp men samtidigt less på att vara vuxen ibland. Det bästa jag vet med mitt jobb är att jag får känna mig behövd, jag gör nytta, jag sprider glädje och både boende och personal kan lita på mig. Jag försover mig aldrig.
Jag gör rätt för mig och rätt för dom.
Sen finns det dagar då allting jag älskar med att jobba är precis det jag hatar;
Det är så mycket ansvarstagande, så mycket rutiner, inte bara jobbet utan hela mitt liv! Så drömmer jag om att skita i allt och bara sätta mig på en buss till Stina och vara tonåring igen.
Men då är inte livet så längre iaf,
att bara driva runt utan något mål är inte kul längre. Det var kul och spännande att skolka från skolan när man va 16 och springa runt på centrum och spana in killar o gå i affärer och bara vara lite förbjuden ;P att vara 26 år och arbetslös och driva runt på Finspångs centrum? NOT so much! Och att gå ut på krogen som var det bästa jag visste kunde inte bli mer ointressant idag. Orka trängas med fulla människor som dreggar sina äckliga raggningsrepliker om och om igen som ett jävla hack i skivan och spiller sina drinkar o snubblar in i folk osv. Jag VILL tycka att saker är kul, och jag vill VILJA utvecklas och komma på nya spänningar i livet... Jag känner bara ingen ork att anstränga mig och leta...
Jag saknar J,
Det enda jag längtar efter,
den enda som ger mig ny energi.
Med honom är det faktiskt helt okej
att vara som en 16åring igen ;)