Finns det något värre än när man skrivit
ett så jävla långt bra och tänkvärt blogginlägg
som man känner att det här skulle verkligen få
läsaren att fundera.
Så trycker man på spara,
och vad händer?
Jo datorhelvetet loggar ut mig från sidan,
så loggar jag in igen för att upptäcka;
Ne inte ett ord av det jag skrivit finns kvar!
Man hade ju nästan kunnat mörda för mindre,
men vad ska man göra åt saken,
jag fick ju ändå avreagera mig på tangenterna
en stund.
Känns dock betydligt bättre när man
kan läsa igenom tankarna efteråt.

Vad dom måste ha haft det bra på stenådern,
deras bloggar (alias grottmålningar och ristningar)
försvann minsann inte i tomma intet.
Eller det kanske det dom kunde göra föresten..
tänk er Sten Bumlingsson som just målat
en bild med grisblog 
föreställande sig själv och mammuten Igor
när dom tidigare på dagen jagat piggsvin.
Och sen drar det in världens ösregn!
Bortaaa
Inte kul!
Eller om han ristat det i sten o så slog 
blixten ner just där
Ne, livet sög nog på den tiden med ska ni se,
även om Hitler eller Fredrik Reinfelt
ännu inte börjat härja på jorden.