Många har varit nyfikna på hur det
gick till eller vad som hände när jag
gjorde slut med min förra kille och en dag
senare hade en ny...
För det känns ju inte som det mest normala beteendet..
Och efter långt övervägande har jag nu bestämt
att ni ska få reda på det. (Med vissa undantag för
minst möjliga sårade känslor..)

När jag träffade min dåvarande
hade jag precis varit med om något
som gjort mig väldigt ledsen...
Det står om det tidigare i bloggen med.
Han dök upp väldigt fort i mitt liv,
berättade om hur han var ensamstående
pappa, bodde i ett radhus på landet,
hade ett fast jobb, framtidsplaner.
Redan andra gången jag träffade honom
frågade han om jag ville bli hans tjej.
Mitt förnuft till trots svarade jag ja...
Antar att jag var i desperat behov av
att göra en förändring i mitt liv,
gå vidare helt enkelt.
Det han berättade om sig själv passade så bra
in på mina förhoppningar om framtiden.
Jag har alltid varit en småstadstjej och
familj är det enda jag säkert vet mig vilja ha
i framtiden..
Men ju mer jag lärde känna honom,
ju längre ifrån mina framtidsdrömmar kände
jag att han va.
Han lever ett liv han inte skulle valt åt
sig själv... Och det märktes att han inte
var till freds med att det blivit som det blev.
Sen fanns det andra faktorer med som sagt,
men dom behåller jag för mig själv...
Och var kommer då Mange in i bilden undrar ni.
Jo så här ligger det till,
Mange bor ju då granne, alltså i samma radhus
två dörrar i från mitt ex.
(Ja jag vet, ja vet.)
Jag träffade honom första gången i januari
då han bjöd in oss på en fest.
Mysig kille med en förkärlek till country,
det räckte med att säga hej så kändes det
ändå som jag känt honom hela mitt liv.
Han kom och hälsade på ibland och jag
lärde känna honom mer.
Någon gång skulle jag gå ut med Tini, 
då stod han utanför sin lägenhet och bar
in en tv till sin dotters rum.
Jag sa att jag kunde komma in och ta en te
efter promenaden.
Vi satt o pratade i flera timmar om allt och inget,
kändes som vad man än pratade om 
så hade man det gemensamt.
Det var nog här jag första gången kom på
mig själv känna något för honom på allvar...
Men min tanske var mest
"det här får ju inte va SANT" då..
Det gick väl en vecka eller två innan vi sågs
igen, jag höll mig hemma i finspång ganska mycket.
Men så kom en dag när han va hemma hos mitt ex
o drack lite som han sa att han skulle till stan dagen
efter, och jag ville till Jysk och införskaffa täcken.
Sagt och gjort åkte vi dit dagen efter,
pratade massor på vägen dit om våra liv tidigare
och så. Han är väldigt öppen och lätt att prata med,
en egenskap jag verkligen älskar hos honom.
Jag fick följa med till hans morbror och byta bil,
härlig familj det där =) lite udda men det är ju
en del av charmen med dom, en leonberger vid namn
Lasse har dom också =) mysig hund det där.
Sen började vi väl också höras då och då
på mail och sånt.
Samtidigt höll killen jag hade ett förhållande med
på att reta gallfeber på mig med att bli en
fullfjädrad hypokondriker som ville att jag skulle
göra vad som kändes som ALLT i hemmet.
Är det något jag inte tål så är det när folk ställer
massa krav på en och missbrukar ordet "kan inte du..."
allt från att diska till fylla på vattenglas,
och bekväm som jag är hatar jag mest av allt att
höra "kan inte du gå och handla ..."
Jag står hellre för betalningen och slipper jag med.
(ironiskt nu när man är CP-fattig och är glad
om det täcker räkningarna).
Jag vet att det kanske är att överreagera med att
koka inombords  när man blir ombedd att göra saker,
men om jag bad honom om något garvade han bara
eller använde sitt livsmotto= "jag krusar inte andra".
Förhållandet fick sin sista spik i kistan
när vi var och bowlade med Mange och
hans vänner en fredag.
Jag hatade när mitt ex blev full,
han blev hårdhänt, dryg, bestämande som att
jag var en ägodel och jag drog mig från honom...
Till vem då tror ni?!!
Hans vänner började dumma sig om att vi skulle
sluta limma...
Det var där jag insåg att det fanns något mellan oss
på riktigt, gick inte att förneka längre hur mycket
jag än ville det just då.
Dagen efter åkte jag hem till mig,
tänkte över det noggrant.
(måste alltid analysera klart innan jag kan
fatta några beslut.)
Blev hämtad av exet och hans mamma på söndagen,
väntade faktiskt ut att han skulle bli trött och somna
innan jag gick och la mig.
Han åkte till jobbet på morgonen,
jag gick över till Mange och berättade
att jag tänkt göra slut den kvällen.
Han sa att jag kunde stanna hos honom tills praktiken
var slut. Så då bestämde vi det.
Jag gjorde slut på kvällen...
Grät över hur elak jag kände mig en stund,
packade mina saker och flyttade över dom...
Pratade bara lite allmänt med Mange på kvällen,
jag hade i alla fall bestämt mig oavsett om
det spelade någon roll för någon annan eller inte,
att det åtminstone inte skulle hända något mellan oss
samma natt som det tog slut.
Natten efter låg vi och pratade i hans säng och kollade
på film, då tog jag hans hand...
Så låg vi tysta en stund...
Sen låg vi och bara tittade på varandra.
Jag lovar och svär, det jag ser i hans ögon har jag
aldrig sett i någon annans förut.
Det känns som att ha kommit hem,
det var ju hit jag skulle hela tiden.
Så självklart
Kan inte förklara det med andra ord än kärlek.


Förlåt men det är så det hände
och så det är.