Idag sover jag i min egen lägenhet för omväxlings skull. Ska säga upp den i morgon sen tänkte jag ta en etta i rejmyre istället. Då slipper man göra sig av med grejer, om otur inträffar och man behöver hjälp från soc så är men inte skyldiga att försörja varandra och framför allt, jag kommer ha mitt hem där jag är och inte bo i en resväska! Jag får inreda och styra på nytt och jag bara älskart! Det jag inte älskar är att bära grejer! Eller vart man ska börja när allt är nedplockat i kartonger. Men det löser sig nog. Är glad nu när jag bestämt mig :) mina vänner är ju här i Finspång men då får jag åka hit med buss och hälsa på dom ist :) det löser man, det är iaf värt att bo i rejmyre om inte för Mange så för den underbara arbetsplatsen! och tröttnar jag... Ja då får jag väl flytta igen, lite bökigt men man måste våga chansa lite. Om det av någon anledning inte skulle hålla mellan oss livet ut så har jag iaf vågat röra på mig :) och då kommer jag kanske våga göra det igen, testa en ny stad, kanske Vimmerby där Stina bor eller Kalmar där Gitte bor. Jag har insett lite mer nu på senare tiden (med tanke på ekonomi och allt) att det går inte att planera livet, det bara händer och det är för kort för att inte våga ta chanser och testa något nytt. Jag kanske blir kvar i rejmyre, eller så kanske vi flyttar någon annan stans. Men det spelar inte så stor roll längre, inte som jag tyckt förut. Mina vänner (dom sanna) finns kvar vart jag än väljer att bo och jag kan alltid komma hem igen. Så jag flyttar dit och hoppas att mina vänner tycker att det är värt att komma och hälsa på mig där så som jag kommer hälsa på dom. Det är det som hindrat mig mest tror jag... Mina vänner, min familj. Tänk om dom glömmer bort mig? Tänk om jag inte har något att komma hem till... Men Gitte finns ju kvar i mitt liv och Stina med fast dom flyttade lååångt bort. Dom vågade ju och rejmyre är ju inte mer än 40 minuter ifrån. Lite skrämmande är det men det får inte styra mig helt. Skål för nya äventyr ;) god natt på er