Jaha då sitter man på tåget på väg till Kalmar efter mycket om och men. Men nu ser jag riktigt fram emot kvällen :D vi ska till Borgholm ikväll för Gitte har hyrt en nattklubb där :O och folk ska vara utklädda i cartoon-tema "its gonna be legendary!!!" Gittegumman är ju verkligen bäst på fest måste jag säga, men det är inte ofta man får henne onykter. För två somrar sen när vi precis flyttade ihop då var bag in boxen en vardagsstandard och vi hade fest JÄMT, fullast var alltid jag som tog igen två år som duktig hemmafru/ jobbande hemmafru. Men Gitte var som sagt väldigt sparsam med vinet även om det var jag som jobbade och stod för det dom flesta gångerna! Nu är det tvärt om, jag är arbetslös och fattig medans Kittekatten jobbar och lever gott. Hon har varit så underbar att hon till och med betalat MIG till biljetten dit och hem så jag ska kunna fira henne där. Älskar henne verkligen för den hon är, vi har alltid kul ihop, hon är min stora motpol i livet; impulsiv, glamorös, fåfäng och väldigt framåt och charmig som person. Tur att jag har en vän som henne som ser till att jag med jämna mellanrum kommer iväg från min lilla trygga välplanerade livsstil. Men jag vet att en del av mina egenskaper som hon ofta saknar uppskattar hon att jag har. Jag är jordnära och tycker mig ha bra hand med människor som behöver stöd eller ett annat perspektiv på saker o ting. Jag ser mycket bakgrund och sätter mig gärna in i det psykiska hos oss. Men nu kom jag ifrån ämnet lite känner jag som är; "vad kul att faktiskt kunna vara med ikväll!" Jag missade ju första tåget pga en liten felkörning på sådär 10 mil så jag fick ta det här som gick två timmar senare, vilken tur att jag har min medicin! Utan den hade jag sett det som ett tecken på att jag borde skita i att åka, att allting i hela världen jobbar för att förstöra för mig och att jag ändå skulle tycka det var skittråkigt på festen. Nu tänker man istället jaha det var ju typiskt men ändå lite komiskt, jag har fått äta frukost ihop med pappa och suttit i solen och njutit tills tåget kom och jag har fortfarande gott om tid att fixa mig i ordning när jag är där och den här festen kommer bli awsome!!! Jag kommer få träffa Katta igen som är en superhärlig tjej jag mötte förra året när jag va i Kalmar (shit är det redan över ett ÅR sen!) och träffa massa andra av gittes vänner. Tänk vad livet blir lättare med Venlafaxine :) <3 man är inte glad alla dagar men dom har tagit bort all ångest och jag oroar inte ihjäl mig över saker som KAN hända, jag ser lösningar på problem och tar oftast tag i dom istället för att se det som ett personligt påhopp från någon högre makt som gör allt för att jag bara ska ge upp och lägga mig ner och dö. Sen är jag så klart MYCKET lyckligare sen jag träffade Mange :) det känns ibland som han är svaret. Självklarheten i mitt liv som jag letat efter. Jag säger inte att livet kommer bli så mycket lättare och bättre, jag vet att det kommer komma meningsskiljaktigheter och konflikter som för alla andra par.. jag känner bara att det är han jag ska va med och att det var det som var meningen hela tiden, och jag kan inte vänta på att få visa honom allt jag är alla personer omkring mig, hur helt allvarligt talat BRA jag är! Jag kanske inte lagar mat men jag är trogen, pålitlig, jag kommer ställa upp och jag kommer ta hand om honom på det bästa sätt jag vet hur. Vilken mur min älskling än behagar sätta upp så ska jag plocka ner den bit för bit, tills det inte finns några tvivel kvar. Och det är sanningen.