Nu ligger man här... Och förväntas kunna sova. Det kommer nog dessvärre inte hända än på ett tag... Äckelsjuka! Jag är så trött på allt idag! Irriterad över att jag inte orkat städat, irriterad över att jag inte orkat ringa Maude om min sista praktikvecka. Arg på mig själv för att jag har ett gäng filmer som blivit bortglömda och nu inte går att skicka tillbaks så att jag snart får en påminnelse på en faktura som jag egentligen inte borde haft. Men mest av allt är jag arg på mig själv över att jag blir en belastning för min omgivning. Jag hatar mig själv för att Mange behövt bevittna en bråkdel av mina inre demoner idag, ja jag lider av extremt dålig självkänsla följt av allmän pessimism till allt vad livet har att erbjuda UTAN min medicin! (vilken jag hade haft idag om jag på något sätt känt att jag var värd så mycket som att lyfta ett finger för). Men idag är jag faktiskt inte det. Idag är jag ynklig och patetisk, idag är jag... Jag. Helt utan påverkan av antidepressiva. Lovely! Den andra stackars människan jag belastat idag är min kära mamma, jag borde verkligen lära mig att inte vända mig till henne när jag mår piss. För stackars mamma blir sjuk av oro, antar att jag behöver känna att någon bryr sig om mig när jag blir sån. Jag vet ju att hon älskar mig och bryr sig om mig... Men så känner jag mig så full av skuldkänslor efter en stund för då inser jag att anledningen att jag oroar mig för allt är för att hon alltid har oroat sig för allt, och så ser jag riktigt framför mig hur hon går och funderar o funderar på hur hon ska kunna hjälpa mig och själv mår dåligt av det men det är MINA problem och jag får yttligare problem att oroa mig över när hon vill hjälpa mig och jag undrar om hon inte är för snäll mot mig, "klarar hon sig själv nu? Tänker hon på mitt bästa framför sitt eget?" dålig cirkel vi går i va?! Den upphör när mitt liv flyter på som det ska. När jag har ett jobb jag trivs med, när jag klarar av mina räkningar själv... När jag inte är äckelsjuk i någon jävla idiotförkylning och framför allt, när jag regelbundet tar min medicin. Charmigt, jag vet. Förlåt att jag är till besvär, förlåt att jag är alldeles för känslig, förlåt om jag gör någon av er besvikna... Vill bara säga att jag älskar er och tack för att ni står ut. Jag mår bättre om ett par dagar, måste bara få skriva av mig lite. Puss och god natt ni lyckliga människor som klarar av att sova.