Dagen har gått ganska fort, men det beror nog på att jag vaknade klockan 11 nånting kollade på klockan och kände bara "nääe jag har ingen lust" och somnade om och sov yttligare till klockan 14... Trots antidepressiva så kan jag inte finna "glädje" i att kliva ur sängen när hösten kommer... Ska inte klaga för nytta gör dom, jag bryr mig faktiskt inte överdrivet om min livssituation som jag gjorde förr... Nu finner jag mig i det mesta, enda gången jag verkligen känner mig levande nu för tiden är på jobbet. Jag är verkligen glad att nånting ger mig en känsla av... Nånting? Har tänkt mycket på senaste om det var ett smart drag att flytta hit ut men sen frågar jag mig själv varför inte? Skulle inte känna mig mindre tom i Finspång alla har sitt liv... och jag kan fortfarande hälsa på dom och dom mig... Men jag saknar verkligen kärlek... Jag minns när jag blev tillsammans med min förra, första natten vi sov ihop som ett par. Jag kunde ha vridit hans armar två varv runt mig om det gått... jag ville så gärna att det skulle vara rätt, jag flyttade ut hit i hopp om att börja min dröm, mitt liv som jag alltid sett det, i ett litet samhälle där grannarna hälsar artigt på varandra och en del blir vänner som man sen kan grilla med på sommarkvällarna... Jag blev kär i en illusion... Jag önskar bara jag kunde komma på vad jag behöver göra för att bli nöjd med det liv jag lever... Jag älskade att följa tvserier förr nu bryr jag mig måttligt... Är knappt intresserad, inget vettigt intresserar visst mig... Jag har ingen lust att göra direkt nått men ändå blir jag besviken när det inte skänker mig någon större tillfredsställelse att göra ingenting. ne nu ska jag sova god natt