Jag visste inte vad jag skulle skriva som rubrik idag... Vet egentligen inte vad jag ska skriva om men orden brukar rulla på när man väl tar sig tiden.
Just nu ligger jag i Stinas säng och lyssnar på musik i headsetet för Stina ligger o sover. På senare tiden har det inte hänt mycket i mitt liv, mest jobb men härom dan kom Gitte och hälsade på och sov över hos mig :) den tjejen gör mig alltid på så bra humör! Alla minnen man kan prata om, saknar henne som fan! Alla borde ha en Gitte i sitt liv, någon som alltid har ett härligt humör och får en att skratta så tårarna rinner och standard för oss är myskväll framför någon film nermysta i soffan med täcken och kuddar och MASSA onyttigt :D ingen jävla bantning här inte, jag går mot strömmen, jag VÅGAR se ut som jag alltid gör beach 2012!!! tänka sig att jag ÄLSKAR min stora rumpa och min mjuka lena kropp, den kanske inte är den vackraste av alla kroppar men den är varm och mysig och det bor en väldigt omtänksam, djup och kärleksfull person inuti och det är hon som borde räknas mest. Det enda jag ska jobba på utseendemässigt i sommar är solbrännan :) :) :) sol sol sol Gud vad jag längtar efter värmen och solen :) i sommar kommer jag efter en del om och men äntligen få jobba natt :) hoppas jag kommer trivas med det, att ställa om dygnet kommer nog inte vara något större problem eftersom att jag gärna ställer om det så att jag lägger mig mellan 3-5 på mornarna när jag är ledig. Kommer bli skönt med lite mer ledigt i sommar med :) då tänker jag verkligen åka till Kalmar och gå ut, den staden blommar verkligen upp på sommaren, man kan knappt tro att det är samma ställe.

I övrigt har jag känt mig ganska nere ett tag nu, eller uttråkad... Är så trött på att aldrig känna att livet leker längre... Känns som alla skaffar barn, alla vet att det är det dom vill göra, bilda familj och leva tillsammans med någon... Det vill jag med ha en vacker dag men inte nu, kanske om 5-7 år? Så vad ska jag göra för att livet ska kännas meningsfullt tills dess? Jag har slutat leta efter någon speciell för jag vill helt enkelt inte just nu, jag känner mig ganska avtrubbad... Det enda jag tycker är konstigt är att jag inte blivit så här tidigare? Menar bägaren borde ju blivit överfull redan i högstadiet kan jag tycka men men det kanske inte var antalet gånger man blivit sårad utan sättet man sårats på som gör skillnaden. Samtidigt är det en ganska skön känsla, jag känner mig inte så värst arg eller ledsen längre, jag känner mig ganska likgiltig bara.
Klart tänker jag mycket på Mange minnena eller varför eller hur då tär känslorna på en ganska bra så jag försöker undvika det, det får vara bra med känslostormar ett tag nu.
Det är nog en bra beskrivning på läget... Man har fått nog av att känna något alls ett bra tag fram över och jag undviker nu alla potentiella anledningar till att känna. Lite glädje skulle dock vara välkommet, lite kul i mitt liv :) lite utekvällar, lite sommardagar, lite andra miljöer och nya ansikten :) det skulle nog inte skada iaf :)