Jag har känt mig lite deppig ett tag nu, börjar inse att det nog faktiskt handlar om hemlängtan... Jag saknar mina vänner i Finspång, jag saknar att kunna gå ut nån gång att ha tillgång till saker utan att behöva planera så mycket. Bussarna går ju lite oftare från Finspång än från rejmyre minst sagt. Samtidigt så älskar jag mitt jobb men det är också nästan det enda jag levt för sen jag flyttade hit, jag har ingen fritid att tala om... Jag lever som en gammal tant fast jag är 26 år och singel, livet borde bara roligare än att längta till desperate housewives på tisdagar och greys anatomy på onsdagar. Så fort jag är ledig blir jag riktigt deprimerad när jag egentligen borde känna glädje... Så vad prioriterar man? Ett bra arbete och en kass fritid eller en sämre arbetsplats fast ett roligare liv utöver det?
För mig är det skitsvårt, jobb är ju en lika stor del som fritiden det är superviktigt för mig att trivas, och att mina arbetskamrater trivs med mig... Jag vet inte hur jag ska göra, men hur som hellst så är det inget som händer innan eller under sommaren utan i så fall till hösten och jag kan ju hinna tänka om innan dess.

Fan va skönt livet skulle vara om man var ekonomiskt oberoende, inte nödvändigtvis mångmiljonär, har aldrig varit speciellt intresserad av ett lyx och flärd liv, kanske att testa på någon gång men inte så att det är en förhoppning jag har i livet, men att man har så man klarar sig månad efter månad, att aldrig behöva sitta utan mat, att alltid kunna betala sina räkningar bara den säkerheten så skulle livet vara så mycket lättare, man skulle nog våga chansa mer tror jag, pröva sig fram inom olika yrken och olika städer kanske till och med... Fast Finspång kommer nog alltid kännas som mitt hem, och det är nog alltid dit jag skulle återvända. Ne nu ska jag natta mig själv puss o kram