Hur går man vidare?

Klockan är nu 5 på morgonen och jag kan fortfarande inte somna... För varje minut som går blir det mer och mer verkligt, jag kommer aldrig sitta i ditt vardagsrum och prata strunt o lyssna på country mer... Jag kommer aldrig få krama dig igen.

Du var ju min vän!
Jag umgicks inte med många här ute men dig umgicks jag med var och varannan dag! Du stod i Stinas hall igår och pratade om att vi skulle myst hos Stefan och kollat på film. Vi skulle gått ut på Harrys i morgon, eller idag som det nu är...

Jag kommer aldrig i mitt liv glömma denna kväll! Vi stod fan i hallen på väg till dig! Varför kunde vi inte gått en halvtimme tidigare?!!
Jag kommer aldrig glömma läkarnas besked eller din familjs reaktion...
Jag kommer aldrig glömma hur du låg där.... Som du sov fast ändå inte.
Jag kommer aldrig glömma när din syster gav mig din hand och jag kramade om din arm som fortfarande var varm. Hur det då slog mig första gången om så bara för en sekund att det här är sista gången jag ser dig, sista gången jag känner din värme, sista chansen att hålla din hand......
Jag är glad att jag åtminstone fick göra det, fick säga hej då....
Hur kunde du ge upp?!!
Molly kommer bli så ledsen, hon älskar ju dig över allt annat!
Din mamma, pappa, dina systrar, jag! Vi älskade ju dig fattade du inte det?!!!
Världen var en rikare plats med dig oavsett vad du tänkte om dig själv!

Jag hoppas du får frid min vän för det kommer inte jag få på ett bra tag.
Det är första gången jag förlorar någon jag älskar som stått mig nära.
Jag vill inte vara vaken men jag vill inte heller somna, tänk vad jag kommer drömma, tänk när jag vaknar och det är en ny dag men du finns inte i den,
Jag kan inte ringa och fråga vad du gör, jag kan inte ta en cigg med dig när jag har tråkigt. Du kommer aldrig mera skicka ett sms.... Du kommer aldrig mer be mig lyssna noga på texterna till låtarna du älskat. Det är helt sjukt hur mycket jag saknar dig!!! Hur tomt livet kommer bli här utan dig.

Jag tänker flytta... Känner mig inte riktigt manad att söka nytt jobb men jag kan inte stanna här och påminnas om den här kvällen från helvetet varje dag... Jag tror inte jag kommer klara det faktiskt... Jag ska pröva men jag har svårt att se mig själv komma över det och trivas här igen...
Jag kommer dock aldrig glömma dig min vän! Det vill jag inte heller.

Älskar dig Magnus!
Fy fan vad jag kommer sakna dig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0