Jag saknar dig som fan!!
Tänker på dig HELA tiden, jag har dåligt samvete när jag inte gråter även fast jag gjort och gör det gång på gång. Att inte omge mig av saker som påminner om dig hela tiden får det att kännas värre, att allas liv går vidare utom ditt... Fattar inte världen att du är borta? Fattar inte poolen att du är borta? Fattar inte kassörskorna på Coop att tiden står still, varför fortsätter ens bilarna att köra, varför kan inte tiden bara stanna?! Jag vill inte acceptera och jag vill inte gå vidare. Jag vill gå tillbaks till dig där då låg på sjukhuset och bara lagt mig ner o gett upp bredvid dig. Där är jag nu mentalt... För varje timme som går försvinner den där känslan när jag höll din arm mer och mer.... Sista gången jag tog i dig och jag vet att när jag tänkte på det igår fanns jag där i den stunden så mycket att det kändes som
att resa i tiden, jag kände tyngden av din arm i mina händer och den sista värmen i din kropp... Jo nu när jag skrev det kände jag det, minnet fanns kvar tydligt! Drar en lättnadens suck... Är så rädd att en sekund av mitt minne av dig ska bli suddigt... Så jävla rädd för jag vet att det är så det kommer sluta till sist... Att jag minns dig men inte allt vi gjort, allt du brukade säga...
Jag går till olycksplatsen flera gånger om dagen, jag och Stina... Vi tar en cigg med dig precis som vi brukade göra... Jag står där o tänker; undrar vad vi hade pratat om nu om du var här? Hur kul vi hade haft på Harrys som vi skulle till i lördags kanske... Vi kanske hade pratat om nästa helg då du skulle ha Molly, vi tänkte ju åka till badhuset någon dag så Rasmus skulle få uppleva det första gången i sitt liv... Du var så fin när du höll i Rasmus, det värmde hela mig att se hur du sken sådär som tjejer brukar göra när dom får hålla i en liten, den där modersinstinkten som vaknar. Du hade nog en fadersinstinkt... Första gången du höll i Rasmus blev han helt lugn, helt kär faktiskt... Han kollade på dig som han beundrade dig... Han behöver verkligen en kille i sitt liv och jag tänkte för mig själv att det var tur att han fick låna dig lite, få känna värmen från en trygg varm man... Jag såg framför mig hur du senare i hans liv skulle fylla hans huvud med idiotsaker om kvinnor fast med glimten i ögat. Du skulle ha levt Mange, du skulle ha varit mollys pappa länge till! Du skulle ha bearbetat allt som hänt i ditt liv och träffat en tjej du blev sinneslöst kär i, du skulle ha fått många fler barn. Vi skulle gått på Alan Jackson konsert, vi skulle dunkat musik i din lägenhet hela sommaren, grillat på nätterna och pratat o sjungit till gryningarna. Alla människor skulle varit där Mange och vi skulle ha haft så jävla kul! Vi skulle vara lyckliga unga och fria, jag kan inte vara det utan dig just nu! Jag kan inte se framtiden... Känns jobbigt nog att se att det kommer komma en ny dag i morgon och du är inte i den... Jag tror Tessan ska sjunga på din begravning iaf, hoppas hoppas hon klarar det för jag älskar hennes röst, hon ska sjunga din favoritlåt... Den glömde du allt spela för mig.... Jag hade velat ha mera tid med dig, tid att lära känna dig bättre... Jag tror jag kände dig rätt bra ändå, du gick att läsa av som en öppen bok, iaf för mig. Du sa en sak men jag såg en annan... Du är var så jävla fin Mange, det spelar ingen roll vad du gjorde mot mig... Du var en fin människa med ett fint hjärta som var värt sin vikt i guld, jag vet att du gjort saker du inte är stolt över men det är bara handlingarna... Dina handlingar gav inte dig ditt värde, vi kan bli dömda för dom av andra men jag vet att det var ditt desperata sätt att ta dig genom vardagen, genom livet... Men det var inte du, du var en varm människa som man lärde känna på ett knäpp med fingrarna, första gången jag träffade dig kändes det som att komma hem, jag hade aldrig sett dig men ändå kändes du som en människa jag känt hela livet innan du ens sagt hej. Jag tror du hade den effekten på många, folk va bekväma kring dig. Du fick alla att känna sig välkomna och hemma i ditt hem. Du skulle bara vetat hur älskad du var! Hur speciell och fin du var. Jag ville så gärna få dig att förstå att du hade ett värde som alla andra... Men du blockerade mig din jävel, när jag ville prata allvar med dig om din självkänsla och ditt mående försökte du skapa gräl hela tiden... Allt för att hålla mig på avstånd. Vilken katastrof vi va där ett tag... Men jag är så glad att vi hann bli vänner igen, så glad att vi hann reda ut allt och att jag fick ett förlåt... Min kärlek på det sättet tog slut för länge sen men min kärlek till dig som vän, som person.... Den kommer finnas där så länge mitt hjärta orkar slå. Min finaste underbaraste Mange..... Stefan är här en del nu, jag finner tröst i att ha honom här eftersom ni var som siamesiska tvillingar på senare tiden, jag känner mig lite närmare dig när han är här... jag ska ta hand om honom åt dig, jag ska vara stark för honom åt dig. Han orkar inte vet du... Inte egentligen... Jag känner förresten inte din närhet, kommer du aldrig och hälsar på mig... Jag vet att jag inte är prio ett men en liten stund kan du väl vara här? Jag väntar på ett tecken... Det har jag gjort sen jag kom hem. En kall vind, ett fladdrande ljus.... Nånting som ramlar? Om du är här kan du inte klappa mig på kinden eller något sånt? Jag ser för mycket film tror jag... Men jag är övertygad om att du är kvar här en stund till, jag tror alla människor får se sin egen begravning... Men jag ska leva för dig Mange, jag ska ha vårat drömliv en dag; ett hus på landet, ett normalt liv med familj... Men just nu vill jag att tiden ska stå still, just nu vill jag vara ledsen. Jag behöver få gråta för att jag mist en så fin vän... Hade du gråtit om jag hade dött? Hade du saknat mig så som jag saknar dig? Du har rätt... Det går inte att tänka så man tror faktiskt inte att folk ska bry sig så mycket.... Stina och jag pratade om det förut... Vi berättar hur mycket vi älskar och uppskattar varandra så gråter vi lite ihop. Våra hjärnor är som synkade, vi sörjer på samma sätt... Det är skönt faktiskt...

Jag hade fått en jobbtid i dag, från 7 till 15.30 meen det blir visst ingen sömn i natt... Stina sover, Rasmus sover... Och jag är vaken och tänker på allt.
Känns fortfarande som du kommer tillbaks snart... Som du kommer komma upp hit och spela kort och dricka öl vilken dag som hellst... Du och Stefan.
Fan att du satte dig i bilhelvetet alltså!
Varför?!!
Så jävla onödigt!!

Nu ska jag försöka få tag i mitt jobb...
Wish me luck...

Älskar dig Mange
Vi ses igen, jag bara vet det...