Hur kan jag förklara deprission på bästa sätt? Jag ligger i sängen och sover så länge och så mycket jag kan, när jag vaknar tar det mig yttligare en halvtimme - timme... Jag går upp, sätter på mig myskläder, går och gör en kopp te, tar mitt te sätter mig på balkongen, tänder en cigg och undrar om nånting någonsin kommer kännas värt något igen. Jag tänker på hur jag ska ta mig igenom dagen utan att belasta min omgivning... Hur jag ska orka sitta och prata och låtsas att jag är jag... Hur dom är värda det bästa av mig, men hur ska jag kunna visa dom det? Det finns egentligen inget som jag vill göra mer än att dra täcket över mig och somna om.... Jag tänker på hur stackars Jesper måste känna sig när han inser att han just flyttat ihop med en zombie... Så här är det varje höst och vinter och jag vet inte vad jag kan göra åt det... Jag äter antidepp, man skulle kunna tro att det inte hjälper men det gör det på sitt sätt... Jag vill sova, inte dö... Jag ser att den här perioden är just en period inte undergången och jag längtar till våren då livet kan börja igen... Jag är inte ledsen, jag är bara trött.... Det finns inget piller som bara gör en lycklig.... Men jag undrar verkligen vad lösningen är på det här? Ligger nu i soffan, under mitt täcke orkar inte skriva mer. bye bye