Höst

Hösten har bara börjat och jag är redan trött på den! Förra året längtade jag sååå mycket tills nästa sommar, jag skulle vara mera ledig, jag skulle ut och festa, ligga vid sjön och sola, vi skulle grilla uppe hos Mange, alla skulle vara samlade unga, vilda och bara njuta av livet.... Sen går Mange bort och allting blir bara svart-grått.... Det enda man gjorde var att räkna veckorna, sedan månaderna... Sommaren kom smygande och allt jag tänkte på var att han skulle varit här, han skulle njutit av den med oss, han skulle många gånger till ha samlat ihop oss i hans lägenhet... Hur som hellst blev det inte mera ledigt den här sommaren heller, men vem bryr sig egentligen? Det var knappt varmt, solen var aldrig framme när jag väl var ledig... Och eftersom jag jobbade ständig natt sov jag hela dagarna, men å andra sidan, förra sommaren jobbade jag dagtid och då sov jag med jämt mellan arbetspassen...
Jag tycker livet varit bra tungt som det varit, varför måste hösten komma och göra det värre?! Jag som levt med det här i så många år borde lärt mig att tackla det på ett bättre sätt, jag äter medicin mot det, jag har till och med dubblat dosen... Men det finns inget som heter "lyckopiller", magin dom tillför är att istället för att vara självmordsbenägen så blir man bara avtrubbad, man vet att man är olycklig men man orkar inte bry sig helt enkelt. Inget är värt att lägga energi på, jag är TOTALT svält på energi! Tänk om jag hade haft lite ändå... Undrar vad jag hade gjort? Jag vet ju ändå inte vad jag vill med mitt liv egentligen... Lite svårt att sätta upp mål då.... Jag har fått för mig att om jag tog körkortet skulle jag nog känna mig lite lycklig, ett tag iaf... Känna frihet, det skulle öppna en del möjligheter jobbmässigt... men så måste jag ha en vilja av stål för att kunna nå dit, framför allt en körskolelärare med mycket tålamod... Någon som älskar sitt jobb och älskar utmaningar. Usch, just nu ligger jag i sängen och undrar om det kommer komma något som kan motivera mig till att kliva ur den i morgon... Känner mig som världens mest osociala människa just nu. God natt världen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0