Idag var första dagen på min praktikplats
Berggården som är ett äldreboende.
Jag vet ärligt inte om det är något
som passar mig...
Det är ju svårt att avgöra såhär första
gången, man känner sig så osäker och tafatt, 
men personalen är jättetrevlig, man verkar få ha
hunden med sig om det skulle krisa,
dom har en kafeteria som ska vara väldigt billig...
Men jag kommer längta hem...
Tog massa kort på min lägenhet innan jag åkte
hit som jag kan kolla på...
Frågan är om det inte kommer ha motsatt effekt.
Det är ju inte bara den jag kommer sakna,
det är ju alla mina vänner i finspång också.
Nu låter det ju som jag har flyttat hit men två månader
är mycket tid för mig och om jag sen ska sommarjobba
här med...
Jag får ta en dag i taget helt enkelt och åka hem
på kortvisiter...


  

 
   


När jag i efterhand kollar igenom
vad det här blogginlägget handlar om
skulle jag nästa kunna diagnostisera
mig själv med autism eller nått liknande!
Jag gillar nästan aldrig förändringar.
Jag mår bäst av rutiner och massor med sömn.
Jag trivs alltid bäst hemma!
När jag inte hinner planera blir jag
stressad och orolig.
Åker jag hemifrån några dagar 
måste jag grundligt städa!
Det är allra helst då
jag åker till tippen med saker,
rensar ur garderober och lådor,
pantar burkar, osv.
Och jag vet inte varför!
Tror det blivit så efter alla år som
sambo också...
Jag flyttade till eget i slutet på september
och har faktiskt trivts bra att 
sköta mitt eget, sen har jag ju självklart
saknat att ha någon...
Men att leva fullt ut ihop är något
jag tänkt vänta med länge.
Så länge att jag faktiskt övervägt
om inte den bästa lösningen till ett
lyckligt förhållande skulle kunna vara att
fortsätta ha sitt eget fast i samma port,
typ dörr i dörr :D

Ne just nu känns det lite jobbigt faktiskt...
hoppas det lägger sig när jag kommit
in i jobbet lite mer.

Nu ska jag krypa ner hos Rickard
det blir tidiga mornar från och med nu.
Vi börjar 7 så halv 6 står klockan på!


Ikväll tänker jag på mitt Finspång
Ni får säga vad ni vill om 0122 - zonen 
men där finns majoriteten av alla jag älskar!
Saknar er!!!
Pussar o Kramar

Igår fyllde min syster 23 år,
och Kitty kom hem ifrån kalmar på
en helgvisit <3
Vi bestämde oss för en riktig 
hemmamyskväll hos mig.
Jag fixade film,
jag och katten var väldigt överens
om vad vi ville se;
Burlesque
  

För er som kanske inte hört om denna
uppenbara succé så kan jag säga,
historien i sej är inte så häpnadsväckande.
Filmen är en bandning av Moulin Rouge
och Coyote Ugly, men dessa
skådespelare/sångerskor är så
ofattbart, makalöst bra!!!
Jag rycks med i musiken och framför allt
burlesque-stilen,
ja hela filmens superfeminina kaxiga attityd!


step by step, I got a brand new walk
I even sound sweeter when I talk

Christina har varit min favoritartist sen
albumet stripped kom ut.
Jag gillar hennes olika stilar
och jag Ä L S K A R hennes röst!
(vem gör inte?!)
För ca 6 år sen valde jag att
rita ett porträtt av henne som
uppgift på B-kursen i bilden,
jag höll på med porträttet i sammanlagt
tre månader.
Resutatet har varit en av få riktiga
stoltheter jag känner att jag åstakommit hittills.

25/4-05

Och peppad som jag kände mig efter filmen,
fixade jag i ordning mig och tog hjälp av
Kitty att sätta i hårförlängning med clips som
jag fick av Stina i julklapp och knäppte
lite egobilder :)
Här är en av dom jag grejat med idag.


Kanske kan tyckas lite larvigt att ta en massa kort på
sig själv,
men jag blir faktiskt väldigt glad när man ser
med egna ögon att man på ett (eller om man har tur, två)
kort blivit bra.
För det är väldigt lätt att vara självkritisk.


Ne dags att krypa ner under täcket
Kittekatten har sovit säkert en timme redan.
Puss och god natt

P.S.
Have a little faith ;)

Hejsan igen.
Efter ännu en vecka i Rejmyre
är jag nu tillbaka i Finspång <3
Jag älskar min Rickard och Felix,
och mina "svärföräldrar" med.
 

Men inget slår ju att komma hem till
mitt eget,
min säng,
min tv,
mina tv-kanaler,
 min inredning,
min vattenkokare!
Men något jag verkligen kunde levt utan
att komma hem till var mitt kylskåp...
Jag hör nästan ekot av en österikisk
joddlare där inne...

Dom senaste dagarna har jag pratat/camat
massor med Stina,

saknar henne som fan!
Bara sitta och dricka te o spela yatzy,
det kunde vi göra varje dag förr,
(vilket vi såklart gjorde!)

Satt o kollade i reklamblad förut och
såg så söta bebiskläder!
Önskar jag kunde köpa dom till
hennes lilla bebis,
men dålig ekonomi är bara förnamnet!
Fast han har ju inte kommit ut än.
Just nu gör han bara Stina
större och större,
det ser ganska kul ut eftersom hon
alltid varit så smal.
Helt plötsligt har hon värsta 
magen! Haha
När det är dags för Laurentz att
komma ut så ska jag sitta och krama
mamma Stinas hand och få vara
med att välkomna honom till världen =)
Jag är så rörd och glad att
jag får vara med,
tror det kommer bli den största dagen
hittills i mitt liv
(fram till den dagen jag ska ha en egen)
 

Så mycket jag tagit för givet förut,
att kunna köpa en tidning eller
mina hårvård samt hygien - artiklar
i noggrant utvalda och beprövade märken.
Inget mer loreal inpackning,
dove showerwash,
rexona roll on...
Nu är det billigast som gäller!
Mat tillhör oxå lyx som jag förmodligen
får dra ner på (hur nu det ska gå till
så lite mat som jag äter)
Hotellet i helgen *suck* är ju något
jag kan se mig i stjärnorna efter,
men Gitte kommer i helgen =)
och så länge jag har råd med räkningarna
är jag ganska nöjd ändå.

Jag har förresten varit rökfri
i över två veckor nu =)
Jag mår bra och är stolt över mig själv,
jag vill inte ens röka något mer.




Jag har en känsla av att allting
vad gäller ekonomi och sysselsättning
kommer att lösa sig snart ändå.
Ska ju börja praktik på Berggården.
Hoppas jag får lite vik där =)

Ne nu ska jag faktiskt lägga mig
puss o kram på er

Sitter ensam i Rejmyre idag,
då mitt älskade hjärta jobbar över
till tidigast åtta ikväll.
Men jag lider inte av ensamheten idag,
tycker det är ganska skönt att bara kunna
sitta här själv och kolla på en film 
o blogga lite =)
Tyvärr kommer det dock vara
så här fram till helgen,
han kommer nog bara komma hem och sova...
I morse gick jag i alla fall upp med honom,
tror jag ska göra det resten av veckan
också, jag vet ju hur tungt jag tycker det
är att gå upp och jobba när andra kan ligga kvar.
För stunden, på morgonen
tycker jag det är skönt att få sova vidare,
men utan ett jobb känns dagarna som
dom saknar mening.
För första gången på evigheter har jag
riktigt dålig ekonomi.
Jag kan betala räkningarna men
det räcker definitivt inte till mat,
och det enda jag kan tänka på är allt
jag vill ha och allt jag behöver;
ny kamera, ny laptop, matta till vardagsrummet,
en tavla att ha över soffan.
Jag har tänkt ta några av mina egna foton och
förstora upp,
lite mer personligt än IKEA´s sortiment.

 

Hur som helst verkar jag ju ha gott om tid
att bestämma mig.

Jag hatar att hela ens existens ska
snurra runt pengar!
Jag har sökt jobb här i Rejmyre
på berggården, hoppas på sommarjobb =)
gärna timvik också.
Jag pratade med min handläggare på
erbetsförmedlingen och hon skulle försöka
fixa praktik till mig där,
men nu är hon tydligen sjuk...
Hon skulle ringt mig i onsdags,
eller torsdags och jag skulle skriva
ett personligt brev hon skulle läsa
innan jag skickade in det...
Det är ju en vecka sen nu,
och jag vet ingen som har en skrivare här
annars hade jag ju kunnat skriva ut
mitt CV och personliga brevet här...
Tiden bara rinner förbi,
det är som världen rusar runt om 
men jag själv rör mig i slowmotion...
Den känslan har jag haft hur länge som helst,
möjligtvis år, men väldigt påtaglig just nu.
I natt drömde jag att livet blev något slags spel
där man hade typ som serpentinspray fast det
var mer som fogskum i olika färger. Man fastnade
i det överallt! Klibbigare än tuggumi, man använde det
mot varandra och överallt både utom och inomhus
var sånna där "fällor" riggade.
Jag fastnade och började om och fastnade,
i mitt rum, i koridorer, i bilen till och
med ett helt fält var riggat med sånt.
Varje minut var en kamp,
en kamp som jag såg att dom runt
omkring kämpade och vann över,
till och med verkade tycka var spännande,
men som jag lät mig fastna i,
för jag orkade inte.
Nu börjar inse att min dröm
är som en metafor för vad
jag verkligen känner i vardagen.
Allt går segt som tuggummi och minsta
lilla grej jag gör kör jag fast på.
Handlingsförlamad och apatisk,
det är så jag känner mig.

Det som ändå väcker mig lite ur dvalan
är mina fina killar här i Rejmyre =)


Fast Fille bara är 2,5 år har han redan börjat åka skridskor


Rickard berättar sagor om hur han bodde under en gran och
var kompis med tomten, nästan enda gången Felix sitter still =)

Sen måste jag lägga upp en sista bild...
I fredags fick jag en överraskningsbukett
med rosor <3


Fina va =)
Tack älskling!!

Idag är det tisdag.
Förra måndagen slutade jag röka =)
Det har varit tufft stundvis men nu har
det värsta suget äntligen gett med sig.
Jag har ätit ganska mycket onyttigt
den senaste veckan,
men jag visste att det skulle bli så
för man försöker ersätta suget för
cigaretterna med något annat.
Fast nu när röksuget minskat,
minskar också suget på allt annat som tur är.

Nu ska jag gå och lägga mig hos min underbara
Rickard som har varit rökfri i två hela dagar
och är som en solstråle,
NOT!
Nevars skämt åt sido lite grinig
men otroligt duktig
<3