Usch va ruggit och grått det är ute idag, sånna här dagar är man glad att man jobbar inomhus :) idag ska jag jobba på avdelning 3, det är lite av en favoritavdelning faktiskt. Jag älskar verkligen dom boende där, känns som jag har fått bra kontakt med dom flesta av dom :) allt utanför jobbet förvirrar mig lite just nu som kanske märktes på tidigare inlägg. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra av min fritid... Jag är inte sugen på att gå ut och festa, känner bara att det inte är värt att må dåligt dagen efter... Sen orkar jag inte trängas med massa folk på krogen heller för den delen. Har tappat inspirationen hemma också, det är inte kul att behöva be pappa och mamma om hjälp jämt så jag har bara låtit det va... Men jag har haft sönder åtskilliga glas för att jag stallt dom på stolar, datorn golvet mm för att jag använder vardagsrumsbordet som tvbänk... Skulle verkligen behöva en ny tvbänk men då måste jag be nån åka till Linköping med mig... Och då är vi ju där igen, be folk om hjälp som jag gjort alldeles för mycket när jag flyttade hit. Känns som det kvittar, så känns det mesta nu för tiden. Skulle vilja hitta något på min fritid som jag vill göra, Kolmården var ju något alldeles extra :) sen gillar jag ju att ta kort... Kanske borde leta upp något nytt jag skulle vilja rita av? Sen har jag ju en bok som jag inte läst klart än; förlorad ängel heter den... Hmm det finns ju faktiskt lite saker jag skulle kunna göra när jag tänker efter som inte kräver så mycket ork, för det har jag typ ingen ;P ne om jag skulle lägga mig på soffan och vila en stund till innan jobbet börjar? Helt otroligt, har varit uppe en timme och allt jag kan tänka på är att lägga mig igen! Hoppas jag blir piggare på jobbet, men det brukar jag bli :) puss o kram på er kära läsare.

Dagen har gått ganska fort, men det beror nog på att jag vaknade klockan 11 nånting kollade på klockan och kände bara "nääe jag har ingen lust" och somnade om och sov yttligare till klockan 14... Trots antidepressiva så kan jag inte finna "glädje" i att kliva ur sängen när hösten kommer... Ska inte klaga för nytta gör dom, jag bryr mig faktiskt inte överdrivet om min livssituation som jag gjorde förr... Nu finner jag mig i det mesta, enda gången jag verkligen känner mig levande nu för tiden är på jobbet. Jag är verkligen glad att nånting ger mig en känsla av... Nånting? Har tänkt mycket på senaste om det var ett smart drag att flytta hit ut men sen frågar jag mig själv varför inte? Skulle inte känna mig mindre tom i Finspång alla har sitt liv... och jag kan fortfarande hälsa på dom och dom mig... Men jag saknar verkligen kärlek... Jag minns när jag blev tillsammans med min förra, första natten vi sov ihop som ett par. Jag kunde ha vridit hans armar två varv runt mig om det gått... jag ville så gärna att det skulle vara rätt, jag flyttade ut hit i hopp om att börja min dröm, mitt liv som jag alltid sett det, i ett litet samhälle där grannarna hälsar artigt på varandra och en del blir vänner som man sen kan grilla med på sommarkvällarna... Jag blev kär i en illusion... Jag önskar bara jag kunde komma på vad jag behöver göra för att bli nöjd med det liv jag lever... Jag älskade att följa tvserier förr nu bryr jag mig måttligt... Är knappt intresserad, inget vettigt intresserar visst mig... Jag har ingen lust att göra direkt nått men ändå blir jag besviken när det inte skänker mig någon större tillfredsställelse att göra ingenting. ne nu ska jag sova god natt

Är inne på min andra rond med förkylningen, känner att jag är svagare och har betydligt mindre motståndskraft även om den inte varit en lika stor smäll på käften som när den först kom förra helgen.. Har köpt kiwi idag i hopp om att en vitamin-c kur ska ta upp kampen åt mig... Är inte så bra på hemmakurer, mamma brukar köra med vitlök mot allt men jag har fått sån otrolig rethosta den här gången så det nästan känts som jag skulle spy ett par gånger... Och jag tar hellre kiwi i retur än vitlök känner jag ;P tycker lite synd om grannarna som får lyssna på det! Kollade efter något mot rethosta i affären faktiskt men dom hade bara tre sorter mot slemhosta. Det jag vet funkar mot hosta garanterat är kokilana men det blir man ju helt lamslagen av i övrigt plus att det är receptbelagt. Ligger just nu o kollar på reprisen av idol och älskar verkligen Leonard och Hampus hoppas dom gick vidare :D (såg det ju inte när det gick förut så jag vet inte resultatet än). Neeeej ingen av dom jag ville gick vidare :( aja men jag får väl lita på svenska folket och det kommer säkert fler favoriter innan kvalet är slut... Nu ska jag försöka sova, hoppas att hostan lägger sig lite... Är så trött på allt just nu, mitt eget gnäll, min brist på ork, mitt immunförsvar som förr varit så bra, dålig ekonomi... Jag skulle kunna fortsätta i all evighet men jag tror inte min negativitet kommer hjälpa mig utan tvärt om gräva ner mig ännu mer, så jag får ta en dag i taget ist. I morgon kanske det börjar vända igen? Ne sova nu, behövs verkligen. Puss på er

Idag har varit en betydligt bättre dag i min förkylning! Jag lyckades ta mig ur sängen innan ett och det är en av mina tre stora kraftansträngningar idag, på andra plats kom att ta en dusch! Så välbehövt och sist men störst; jag GICK till affären och köpte värktabletter! Sen har jag mest legat men inte kunnat sova. Vet att jag är på bättringsvägen när jag inte sover konstant längre men kul att vara vaken och ligga o kolla på tv men inte orka ta in vad dom pratar om, eller se att det verkligen skulle behöva dammsugas här men bara inte orka göra nånting annat än att sitta/ligga i soffan som en grönsak... Man är rastlös men har bara inte krafterna att ta tag i något. Aja jag ska väl vara glad att jag inte har ont någon stans längre, men det är då man börjar fråga sig själv; kunde jag inte ha klarat av det där arbetspasset idag?! Och egentligen vet jag att svaret är nej, det hade inte blivit så bra jag hade hostat och hostat inte orkat göra något, bara suttit som en grönsak i en stol där och längtat efter min säng och förmodligen förlängt min sjukdomstid för att jag inte tagit det lugnt. Men jag mår dåligt av att behöva avstå jobb! Inte minst för min ekonomi men även för mina arbetskamrater, jag känner mig alltid så skyldig och urdum även om jag inte kan rå för att jag blir sjuk. Ne nu måste jag försöka sova lite har ju inte kunnat göra det på hela dan, bara legat i sängen och glott... Och i soffan. *suck* vill inte vara sjuk längre, hoppas jag är frisk när jag vaknar i morgon. Eller att jag åt minstone orkar dammsuga! God natt sötnötter ;)

Måste säga att irritationen är STOR i kväll/natt! Har jobbat 7-16 idag och allting har gått så bra och det har varit riktigt härligt på jobbet MEN sen börjar det kännas lite irriterat i halsen, typ som när man har rökt alldeles för mycket en kväll på krogen. Aja bryr mig inte mer om det, berättar för min arbetskamrat vilken TUR jag har som inte blivit förkyld än som alla andra råkat ut för. Kommer hem, vilar en stund halskliet är kvar! Går till kiosken köper cigg, hem igen och SEN börjar hostan! JaaaAA DÅ! Sen värk i axlar och så lite rinnsnuva på det som nu resulterat i blödande sår i näsan mmm'mmm'mmmm o så bultande huvudvärk men inga värktabletter. Det är som en hel BUFFÉ förkylning! Så nu ligger man här i soffan efter att ha gett upp att försöka somna, känner mig som en liten unge rent ut sagt som bara vill ligga i någons famn och bli lite lätt gungad fram och till baka samtidigt som "den" stryker mig över håret och lägger till rätta några slingor bakom örat... Vad mysigt det var att va sjuk när man var liten. Kan inte påstå att någon nån gång i mina förhållanden tagit hand om mig så... Jo jocke köpte var enda sort av värktabletter Apoteket hade åt mig en gång... Fast han vistades inte så mycket där jag va konstigt nog :P jo jag kommer faktiskt ihåg en förra sommaren inte för att vi var ihop men vi sågs ett tag, han vaknade av att jag inte låg kvar i sängen. Han kliver upp och in i vardagsrummet där jag sitter, då hade jag så klart fått urinvägsinfektion och suttit i några timmar o hällt i mig citronvatten som jag väntat på skulle hjälpa... Ganska pinsamt då tyckte jag som hade hoppats att han inte skulle vakna men så sa han åt mig att jag skulle lägga huvet i hans knä, så började han pilla i mitt hår och massera i hårbotten. Det tog max 5 minuter så kände jag inte av värken längre, sen somna jag som en stock. Önskar verkligen jag kunde få lite ro att somna nu... Funderar på att ta ett par lergigan, dom är ju egentligen till mot ångest men jag somnar som en klubbad säl på dom! Jo så gör jag nog, skrev mig ju ändå otillgänglig för jobb i morgon så jag kan kurera mig lite till på måndag. Hoppas ni andra håller er friska iaf och förlåt om ni tagit er igenom hela den här klagoramsan ska skriva något roligare när jag mår bättre :)

Hur kan det redan vara morgon? Känns som jag la mig för en kvart sen! Fast jag varit uppe i tre kvart... Så det kan ju inte stämma. Skulle kunna jobba eftermiddag jämt!

Hur kan man få ångest av en dröm? Hur kan man bli så arg, ledsen och frustrerad av något som inte hänt? Det är väl kanske inte drömmen i sig... Drömmen kanske bara är en metafor för det som jag egentligen tycker är jobbigt i det verkliga livet... Jag fattar bara inte varför jag mår dåligt över vissa saker? Jag vill ju inget hellre än att inte bry mig. Jag har inte ens pratat med någon av mina vänner om det... för det känns så omoget! Det känns som en 14 årings tänk och då vill jag inte ens uttala vad det är högt.. Då vill jag mest ignorera tankarna i hopp om att dom inte finns... Men så dyker sånna där äckliga drömmar upp i stället och förstör mina nätter! Har suttit nu på morgonen med KBT tänk, det hjälper ju lite iaf men jag kanske skulle behöva ringa o prata med henne... men nån stans vet jag ju ändå vad hon tänker säga... Hon tänker säga det jag redan sitter och försöker trycka in i mitt huvud! Jag vet ju, och jag vet det så väl. Jag saknar Marie. När det är jobbigt åker jag alltid ut dit och minns vem jag är, vad jag tycker är viktigt och mest av allt där finns all kärlek och omtanke jag behöver. Min bästa vän som lyssnar och ger mig råd. Men varken hon eller jag har tid till det nu :( jag har mycket jobb framför mig och jag behöver ta vart enda ett, speciellt helgerna, jag är extra tacksam för kvällar och helger. Som tur är så finns det bara jobb i huvet när man är på jobbet, annan smörja får inte plats. Så i morgon jobbar jag från 13.30 - 21.30 på trean skönt :) sovmorgon och lång dag :) ne nu ska jag ta ännu ett bloss tror jag. Ha det gött ;)

Idag har jag äntligen kommit igång och börjat jobba igen. Hade varit skönare att jobba eftermiddag, då hade jag fått sovit ut och varit lite pigg men så var tyvärr inte fallet idag. Känns dock bra att kunna rädda sin ekonomi (förhoppningsvis nästa månad med). Det är ju det som är det lite luriga, i dagens läge så stämplar jag inte och jag har inga andra bidrag att förlita mig på, men jag står på egna ben och det är en härlig känsla :) igår åkte mitt besök hem, blev en kort visit men jag är glad ändå. Han är inte lätt att komma in på livet men när han väl berättar något så spetsar man istället öronen och det gör faktiskt inget. Jag kan spendera mina dagar med hur mycket babbel som hellst men jag kommer inte ofta ihåg vad jag egentligen pratat om vid dagens slut. Det är ju inget fel med det, men det är helt okej att inte prata så mycket heller. På många sätt älskar jag början, man är nyfiken, glad och intresserad... Men på ett annat sätt är jag så trött på att börja om, lämna ut mig och se om man duger. Man måste berätta dom där jobbiga grejerna, dom man är minst stolt över för att undvika att det kommer från fel person i efterhand... Och det är nog värst att behöva säga hur man varit och vad man gjort, varför man äter antidepressiva mediciner, att man blivit inlagd på psyk en gång, att dom senaste förhållandena varit katastrof... Och fortfarande försöka övertala personen att det där var inte jag. Hur reagerar man? Vad svarar man? Jag är iaf övertygad om att jag inte skulle kunna träffa någon och inte varit ärlig.. Jag vill inte leka för jag är inte den typen, jag är i stort sätt trött på att gå ut. Jag bor i Rejmyre idag som ett bevis på det, kan jag inte leva ihop med någon då vill jag ändå fortfarande ha mitt vuxenliv, med ansvar och lugn. Jag vill gå till jobbet, komma hem och koppla av och jag delar mer än gärna det livet med någon... Jag har inte så storslagna mål i mitt liv, jag vill leva som när jag växte upp i stort sätt och jag vill hitta någon som skulle vara till freds med det. Jag vet inte vart det här leder, jag vet ingenting och det är frustrerande. Jag som älskar psykologi och gärna analyserar folk i min omgivning, här har jag mött någon jag inte kan läsa av, jag kan bara lyssna på det han säger... Det är jag inte van vid, sånt gör mig nervös.. Aja nu ska jag vila lite. Skriver snart igen :)

Nu ligger jag här i soffan en lugn och skön söndagkväll, tända ljus kollat på Dexter för första gången på evigheter och det var så bra att jag fick tårar i ögonen. I övrigt är tvn mest avstängd, har lyssnat på lite lugn mysmusik och bara legat på sängen eller suttit på balkongen och njutit. Ikväll kommer han äntligen hit efter vad som känts som en evighets väntan, och jag får än en gång uppleva den där underbara pirrande känslan av att lära känna en ny person. Kommer det leda någonstans? Ingen som vet, man lever i nuet, känner nyfikenhet, vad tänker han på? Vad är hans historia? Vad vill han med framtiden? Vad tycker han om? Är han något lik mig? Orolig? Kolugn? Planerande? Impulsiv? Alla dessa frågor, och det är spännande! För just i detta nu vet vi inget egentligen om hur den andra är. Än så länge sitter vi på olika ställen och undrar... Är det här bara början?