Klockan är nu 5 på morgonen och jag kan fortfarande inte somna... För varje minut som går blir det mer och mer verkligt, jag kommer aldrig sitta i ditt vardagsrum och prata strunt o lyssna på country mer... Jag kommer aldrig få krama dig igen.

Du var ju min vän!
Jag umgicks inte med många här ute men dig umgicks jag med var och varannan dag! Du stod i Stinas hall igår och pratade om att vi skulle myst hos Stefan och kollat på film. Vi skulle gått ut på Harrys i morgon, eller idag som det nu är...

Jag kommer aldrig i mitt liv glömma denna kväll! Vi stod fan i hallen på väg till dig! Varför kunde vi inte gått en halvtimme tidigare?!!
Jag kommer aldrig glömma läkarnas besked eller din familjs reaktion...
Jag kommer aldrig glömma hur du låg där.... Som du sov fast ändå inte.
Jag kommer aldrig glömma när din syster gav mig din hand och jag kramade om din arm som fortfarande var varm. Hur det då slog mig första gången om så bara för en sekund att det här är sista gången jag ser dig, sista gången jag känner din värme, sista chansen att hålla din hand......
Jag är glad att jag åtminstone fick göra det, fick säga hej då....
Hur kunde du ge upp?!!
Molly kommer bli så ledsen, hon älskar ju dig över allt annat!
Din mamma, pappa, dina systrar, jag! Vi älskade ju dig fattade du inte det?!!!
Världen var en rikare plats med dig oavsett vad du tänkte om dig själv!

Jag hoppas du får frid min vän för det kommer inte jag få på ett bra tag.
Det är första gången jag förlorar någon jag älskar som stått mig nära.
Jag vill inte vara vaken men jag vill inte heller somna, tänk vad jag kommer drömma, tänk när jag vaknar och det är en ny dag men du finns inte i den,
Jag kan inte ringa och fråga vad du gör, jag kan inte ta en cigg med dig när jag har tråkigt. Du kommer aldrig mera skicka ett sms.... Du kommer aldrig mer be mig lyssna noga på texterna till låtarna du älskat. Det är helt sjukt hur mycket jag saknar dig!!! Hur tomt livet kommer bli här utan dig.

Jag tänker flytta... Känner mig inte riktigt manad att söka nytt jobb men jag kan inte stanna här och påminnas om den här kvällen från helvetet varje dag... Jag tror inte jag kommer klara det faktiskt... Jag ska pröva men jag har svårt att se mig själv komma över det och trivas här igen...
Jag kommer dock aldrig glömma dig min vän! Det vill jag inte heller.

Älskar dig Magnus!
Fy fan vad jag kommer sakna dig!

Det var visst inte igår jag skrev här!
Nyåret var helt fantastiskt kul!
Var på kryssning med Gitte och hennes kompisar och det var sååå välbehövligt att äntligen få släppa loss lite, åka iväg och träffa lite nytt folk, dricka goda drinkar och dansa till tidig morgon <3 jag kände mig som en ny människa, det har inte avtagit än ;)
När Jimmy försvann ur mitt liv insåg jag efter min otroligt mogna hämndaktion att jag borde ta mig tid att njuta av singellivets fördelar i stället för att fokusera på det negativa. Det blir bara fel när man hela tiden "söker" den rätta, tills sist har man sänkt alla sina krav och tar vad man kommer över, det handlar helt plötsligt om bekräftelse efter alla misslyckade försök... Och det känns bara onödigt.
Ett tag har jag dock funderat på vart mina känslor rymt iväg egentligen?
Har jag inget som hellst samvete kvar... Men det har jag insett nu att det är inte jag som blivit så avtrubbad som jag trott utan det har naturligt blivit så... Jag får inte känslor till höger och vänster längre och jag letar ingen speciell... Antar att jag inte lägger märke till egenskaper jag gillar o sånt när det faktiskt kvittar mig om jag träffar människan igen. Känslorna som är varma i mig nu är för mina vänner och för Rasmus (Stinas son) och jag bryr mig om vad som är bäst för mig, ska se till att storhandla och börja laga lite mat så jag orkar med vardagen lite bättre och gå lite mer, blir lättare att ta tag i när man har aktiva Stina här ;)

Min syster skickade just bilder på mina födelsedagspresenter!!! Jag blir sååå nyfiken! Jag ÄLSKAR spänningen när man verkligen inte har en aning om vad det är också :D
Längtar längtar längtar tills i övermorgon då jag får öppna dom!! (för på nyår ska jag ju fira min födelsedag till sjöss)

Vad trött man blir på tjaffs, det är aldrig roligt men det går inte alltid att undvika, hur man än vill... Det jag gör för att förhindra det är att prata så lite som möjligt om andra alltid försöka tänka på vad jag säger och till vem jag säger det, kan det missuppfattas? Alla tolkar ju saker olika... Det bästa är att om man vill ventilera sig om någon man är irriterad på, gör då det till rätt person, en person som står utanför allting och hellst inte känner dom andra i fråga. Jag har alltid haft Marie att vända mig till, henne litar jag på till 100% och henne får jag vettiga råd av hon ger mig alltid en annan sida att se på saker än den sidan jag låst in mig på. Hon är en vän som får mig att växa, en ärlig vän inte någon som omoget säger saker för att slänga skit på folk utan en ger mig hennes bästa råd i situationer för att kunna hjälpa mig och inte bara mig utan andra med. Alla borde ha sånna vänner :) jag säger inte att jag inte litar på någon annan för det gör jag men när man är irriterad och pratar om någon med en person som också känner den personen hamnar man oftast lätt i ett meningslöst samtal där man bara eggar upp varandra mer och mer med irritation. När det händer känner jag att det egentligen inte gynnar någon, man blir förbannad och har svårt att släppa det... Jag är inte en person som gillar att vara irriterad och förbannad... Det känns inte riktigt som jag. Jag vill vara en person som ser saker bakom handlingar och därför inte behöver besvära mig själv eller andra med att tycka så himla mycket. Jag kan ha åsikter men jag ser hellre att dom ebbar ut till något likgiltigt där man kan förstå att alla fungerar olika och även om inte jag tänker eller gör lika dant så ska jag inte döma någon, för jag har inte levt deras liv. jag säger inte att jag lyckas alla gånger, det finns folk jag verkligen ogillar och som ogillar mig men det är ju för våran brist av förståelse för varandra som det är så. Det finns saker som gör mig riktigt arg oavsett vad som ligger bakom, man stirrar sig blind på handlingen helt enkelt. Ett exempel på en sådan sak är att inte visa mig respekt i mina åsikter, även om du inte tycker lika dant, enligt mig ska man kunna tycka olika utan att behöva bli osams, man ska respektera den andra precis som med religion skulle inte jag som alltid lutat mest åt kristendomen gå fram till en Islamist och säga "du tror fel". Ne nu ska vi sova lite här puss o god natt.

Idag var en bra dag på jobbet, jag började halv fyra och fick jobba tillsammans med Zenita.
Kvällen gick smidigt, inget som tog någon direkt extratid.
När jag gick ut och belönade mig själv med en cigg på rasten frågade dom andra om jag fått något paket, det låg massor i personalrummet men jag trodde dom var till dom boende men att dom låg där inne fram till jul så dom skulle bli överraskade men så var det inte, dom var till personalen. Jag gick in och kollade men det fanns bara ett paket till en annan vikarie. Dom andra presenterna som låg var till dom ordinarie och till vikarierna som jobbat där länge, ingen av dom var till mig... Dom sa att det nog hamnat fel och var nere på 3ans och rosenhyttans personalrum men det fanns inget åt mig där heller, dom hade glömt bort mig.... Jag trodde faktiskt jag var mer värd än så... Jag har varit där snart ett år och fått mycket fina ord från mina arbetskamrater och jag har haft en bra kontakt med våran chef... 
Det känns så... Ouppskattat.
att dom inte haft en tanke på mig..

I morgon kommer iaf Stina hit och firar jul med mig och vi ska byta julklappar med varandra. En julklapp har jag hemma och den andra beställde jag till henne idag :D det var en digitalkamera :) hon har ju sagt att hon velat ha en ett tag nu, så har hon fått låna min men så fick jag ett kanonerbjudande från netonnet och jag har ju redan en så då beställde jag den till henne :) det ingick minneskort med. Det är så kul att få ge julklappar när man vet att man kan göra den personen riktigt glad :)

God Jul till er alla!
Hoppas ni får jättefina presenter,
massa mat och riktigt smaskigt julgodis ;)

Igår hade jag ett litet utbrottsinlägg men idag har jag lugnat ner mig.
Jag har tagit in det positiva med att vara singel, jag slipper distansförhållande, för vem vill egentligen bo långt ifrån sin käresta?!! Det är något jobbigt tycker jag iaf, men jag är ganska klängig och på den jag är tillsammans med.
Nu har jag dock bestämt mig att jag är en ganska nöjd singel ändå.
Jag ska på kryssning på nyår det är ju betydligt roligare som singel och ingen riskerar att bli svartsjuk för att jag umgås så mycket med Morgan.
Kan vara något svårt att övertyga folk om att vi faktiskt bara är vänner och kommer förbli BARA vänner trots att vi är av olika kön och båda heterosexuella, men nu som sagt behöver man inte bry sig om hur saker ser ut och kan uppfattas längre, uppfatta mig hur ni vill helt enkelt :)

Idag kom min familj hit på besök och firade lite jul här eftersom mamma och jag jobbar hela julafton.
Vi lagade lite mat och slappade mest men det var himla mysigt ändå.
Oturen för mig var att jag beställt allas julklappar och trots att leveransen bara skulle ta 1 till 2 dagar har det nu gått fyra men det var bara pappas present som han komma :( det var en stor besvikelse! Pappa fick i alla fall lite skivor som hann kan poppa i bilen :) 3 samlingsskivor med 60 tals hits och en skiva med Jerry Williams bästa sen en Elvis Presley skiva som inte heller hann komma tyvärr...
Jag fick av familjen en fotoskrivare till datorn kombinerat med scanner, fotopapper och papper, ett strykjärn och en strykbräda :) mycket nöjd och tacksam blev jag :) :)
Ne nu ska jag ringa Stina en sväng,
saknar henne som fan!
Hade hoppats att hon skulle fira jul här mellan och efter mina pass men det ser inte ljust ut för oss :(
Puss o kram

Idag fick jag hem min underbara zipperall!!
Så hela kvällen nu sen jag kom hem har jag suttit och myst i den, onödigt nöjd :D men det lär väl hinna avta tills första inbetalningen på den dimper ner i brevlådan :/

Varning;
Fortsättningen på detta blogginlägg är väldigt personligt så ett varningens ord till er som inte vill veta mer än nödvändigt om mig, sluta läs nu!
Och innan ni dömer;
Se till att ni har sopat rent eran egen trapp först!
Det här är mitt sätt att bearbeta,
mitt sätt att stå upp för mig själv, det må inte vara det bästa sättet, men det är Mitt sätt, Mitt liv, Mina tankar och mina ord.

Idag gjorde jag något dåligt,
men jag mår faktiskt inte ett dugg dåligt över det!
I en veckas tid nu har jag försökt få tag i J. Det senaste livstecknet jag fick från honom var förra torsdagen när jag kommit hem, jag frågade om jag fick lägga upp en bild på oss på FB som jag tog när vi låg och vilade, men det fick jag inte. Sen skrev jag att jag saknade honom redan,
han skrev "jag saknar dig med juh!".
Efter det har han inte svarat när jag ringt,
inte svarat på sms, inte svarat på FB. För mig är det ett mysterium,
att jag frågar om jag får lägga ut en bild men inte fick det kan ju inte vara någon anledning?!
Jag la ju aldrig ut den!
Idag ringde jag till och med hans mamma och frågade om något hade hänt?! Om han låg på sjukhus igen eller om något annat hänt.
Hon sa att hon inte visste, men hon visste vem jag var, så han hade iaf nämnt mig
men hon sa att han varit hos sin lillasyster igår...
Jag kände hur min insida blev svart,
Vad FAN rent utsagt!!
Har jag gjort för att inte ens förtjäna att få veta vad som pågår?
Att hänga i luften i en vecka som ett frågetecken och oroa mig för om han hamnat på sjukhuset igen
eller om jag gjort något fel?!!!
Jag blev så jävla sne att jag faktiskt låg med ett ex!
Och det kändes JÄVLIGT BRA!!!!
När jag blir tillräckligt sur
(och det händer verkligen inte ofta)
så strålar det hämnd genom hela mig, många gånger försöker jag bara skaka av mig det,
hålla huvudet högt och gå vidare...
Men den här gången var det droppen!!! Jag ska alltid vara såå omtänksam
och förstående,
jag är den som mot alla odds ALLTID varit trogen,
jag är flickvännen du ALLTID kan lita på och räkna med.
Jag har suttit hemma nykter och tagit skit från mina fulla.
Jag har vänt och vridit på mig själv för att anpassa mig till att vara det DOM behövt,
det enda jag stått på mig själv om är att jag lagar inte mat,
jag kan göra mycket men inte det och definitivt inte på någons befallning!
Jag trodde faktiskt att det här kunde lett till något bra,
en person jag känt sedan jag var 16 år! Någon som jag hoppades att jag för en gångs skull kunde lita på.
Menar om någon är värd min tillit så hade jag definitivt satsat mina pengar på att det skulle vara någon jag känt länge.
Så blir jag inte ens visad respekten att få ett avslut?!!!
Att ens få veta att det är slut!!

Hämnden är bra ljuv ibland,
jag skulle kunnat föreställt mig att jag skulle ångra mig i efterhand och känt mig skyldig över vad jag gjort..
men....
Ne, jag känner mig bara jävligt nöjd just nu,
det kan du ha,
du och alla före dig!
Vad mig beträffar så är ni historia,
avslutade korta kapitel i den långa boken om mitt liv.
Den må ha varit lite tragisk fram till hit,
men skrattar bäst som skrattar sist.
Det stämmer som dom säger;
Skadeglädjen ÄR den enda SANNA glädjen!
I alla fall är den det just idag.
God natt världen,
Sov så gott :)
Det ska jag göra!

Idag åkte Stina hem,
men hon skulle komma tillbaks snart.
Tror hon kommer fira jul med mig
om jag har tur :)
Igår beställde vi varsin julklapp åt oss själva,
det blev en svart zipperall till Stina
och en rosa till mig med våra namn på.
Zipperaller är mysdressar för er som inte vet,
helt underbara tjocka varma mysdressar <3
Såg att Paula och Kim hade varsin,
jag blev helt kär i att dom var i så tjockt material
så en sån fick det bli :)

Stinas Zipperall :)

Min Zipperall <3

 Jag har beställt julklappar i år till familjen,
himla smidigt att göra så när man bor som man gör
så i morgon skulle jag tro att dom är här :)
måste köpa lite inslagspapper med tror jag...
Jag har bara illrosa papper hemma
och det känns ju inte så juligt...
Marie frågade mig om jag skulle vara hemma
något över jul vilket får mig att misstänka
att hon köpt något åt mig....
så nu måste jag komma på något till henne...
Men jag tror jag vet något som kan passa :)
måste bara låna lite pengar till det först...

Trött jag blir på min ekonomi,
den verkar aldrig bli riktigt återställd *suck*
förra månaden trodde jag
att jag betalat av resten av skatteskulden
men nu har dom skickat ett litet brev
om att dom vill ha 500 till.
Sen betalade jag av mitt elloskonto,
men det fick jag handla julklappar på nu för att ha råd...
Sen skulden till min morbror ska vi inte prata om,
den har jag inte ens börjat betala av...
Men det löser sig vart efter,
behöver några bra månader utan sjukdomar bara
och det är tyvärr inte lite begärt den här årstiden
det känns som man hela tiden har något skit vilande
som bara väntar på att få blomma ut.
Vi turas om, dom ordinarie och vikarierna,
men ibland har man otur och alla blir sjuka samtidigt,
då är det inte kul att gå och jobba...
Idag tog jag i stort sätt hela tvåan själv,
hade bara hjälp till en person
som det var dubbelbemanning på..
Som tur är så är den avdelningen
den lugnaste att jobba på,
många sköter det mesta själva
men det är inte kul att ensam
ha hand om alla mediciner
man blir lite nojjig och så stressar
man upp sig själv mycket...
Har ju varit ledig ett par dagar
så då har man hunnit rensat huvet
och känner sig ganska nollställd
när man kommer tillbaks.
Sen äter ju jag bara mat på jobbet
och aldrig någon hemma...
Så tre dagar utan näring kombinerat med jobb
var inte den ultimata lösningen kände jag...
Får ju skylla mig själv när jag mer eller mindre
prioriterat bort mat från utgiftslistan...
Nyårslöften på gång kanske?
*Köpa mat!
*LAGA mat!
Ne nu ska jag se om jag kan försöka komma till ro
och sova någon gång!
Skriver nog snart igen :)

Min älskade Stina är fortfarande hos mig :)
måste vara nästan två veckor sen hon kom nu.
Det är skönt att ha henne här,
speciellt när jag är ledig
och får spendera lite tid med henne och Razz :)
Vi gör inte så mycket, kollar på tv och hjälps åt med busungen
men idag var vi och hälsade på Kim och Paula,
det var riktigt mysigt.
Tycker om Paula väldigt mycket,
hon verkar så jordnära och okomplicerad...
Önskar dig lycka till i morgon <3
 
Vad har vi gjort annars idag....
Jo jag bokade tvättstugan och skulle stortvätta
MEN tydligen så går det inte att tvätta på söndagar
för att elen var avslagen då!!!!
Va i helvete är det för påhitt kan man ju fråga sig??!!!
Ska ringa om det i morgon!
Sen fick Rasmus sitt första riktiga
hysteriska utbrott idag som pågick i flera timmar,
inget funkade! Inte napp, inte välling, inte ny blöja,
inte vara med i soffan, inte ligga i sängen,
inte gunga honom i vagnen,
inte ens när Stina försökte söva honom på bröstet
la han av med sitt ilsketjutande,
han var bara på riktigt dåligt humör!
Som tur var gick det till sist över
och vi kollade på en film som hette hall pass,
den handlade om frikort i äktenskap...
Inte en helt ultimat komedi men lite tänkvärd sådär :)
nu sover Razz riktigt gott!
En annan som börjar bli sugen på att sova är jag.
Kanske skriver något nytt i morgon...
just nu är jag så trött att ögonen svider,
det känns som huvet står still och snurrar på samma gång.
ZzZzZzZzZzZzZz

Mys med mina hjärtan <3 <3 <3

Nu sitter jag på tåget hem från kungsör, är redan i Katrineholm. Det har varit ett par dagar av intensivt slappande och mysande :) kan inte förstå att tiden gått så fort, saknar honom redan speciellt med tanke på att man aldrig vet hur lång tid det tar innan vi ses nästa gång. Nu ska jag dock sitta o vänta i Norrköping över en timme på att bussen ska gå hem, hoppas tiden går fort så jag får komma hem till min Stina <3

Ringde hjärtat sent idag, typ vid 20 på kvällen för att jag visste att han skulle hämta sin dotter Vanessa idag och ville ge dom den tiden i fred tills hon somnat. När jag väl ringde sen berättade han att han låg på sjukhuset :( han har brutit revben och det finns risk att han har någon inre blödning... Det är då man får sån jävla abstinens! Där ligger han, alldeles ensam i nått stelt äckligt sjukhus rum och jag är inte där! Jag kan inte sitta där och hålla hans hand eller stryka handen genom hans hår :( eller ens prata med honom och bara vara ett sällskap... Det är då man inser hur mycket man bryr sig. Visst han överlever men jag vill ändå vara där för honom, vill inte att han ska behöva gå igenom något ensam när jag finns här och VILL finnas här för honom!
Jag saknar honom varje dag, från och med måndag har jag 3 dagar ledigt så nu har jag bokat tåg till Kungsör då jag ÄNTLIGEN klockan 12.21 får träffa min underbara fina söta Jimmy <3

Nu ska Stina, jag och Puma sova :) Rasmus har redan tjuvstartat, han ligger här tätt intill mig i sängen och sussar så sött <3
Natti natti

Nu är vintern här på riktigt,
Snö snö och slask men det gör inget för Stina och Rasmus är hos mig :D
Känns nästan overkligt underbart att kunna dricka te ihop igen, sitta o prata om allt och inget och faktiskt längta hem från jobbet för jag vet att dom är hos mig :D

Ikväll när jag ringde mitt hjärta hade han kört i med bilen :( usch så hemskt! Kunde gått värre än vad det gjorde men tillräckligt illa att han fick blåmärken och att bilen gick sönder. Vill bara dit och träffa honom och krama om honom! Jag har bestämt mig för att om inte han kan ta sig till mig så tar jag mig till honom! Lite tråkigt bara att han inte bor själv, men men så länge hans sambo är okej med att jag kommer så är jag nöjd med att kunna träffas över huvud taget.

I morgon är jag ledig förresten :)
Blir en bra dag att vara ledig på eftersom Stina är här och Idol finalen är på kvällen, sen tänkte vi höra om Paula och Kim vill fredagsmysa lite med oss :) ser fram emot att kunna vakna i morgon utan stress till något :)

Ne nu är jag jättetrött,
Klockan är halv 4 på natten och jag ligger o skriver med endast ett öga öppet.
Sov sött alla

Idag har vi varit i Linköping
Jag Madde Lina och Mamma,
Men det var mest jag och mamma som gick tillsammans eftersom Madde är liiite mer inne på kläder medan jag mer är ett inredningsfreak. Jag har köpt ramar, väggkrukor, köksgrejer, adventsljus, juldekoration, ljusslingor med blå belysning, kuddar till soffan mm. Trots detta storhandlande blev det ändå billigare än jag trodde, inte mig emot :P
I morgon (eller ska jag säga senare idag) så ska jag sätta upp alla grejer där dom ska vara så det ser jag fram emot :) guuud vad underbart det är att vara ledig två dagar I RAD!!! Känns som det var evigheter sen!!! Måste försöka komma över en tvättid snart då tvättkorgen är full och golvet med snart!
Ne nu ska jag unna mig själv lite sömn med en välförtjänt sovmorgon på det :D Sen ska jag ringa och terrorisera J för han somnar ju så tidigt om kvällarna! (eller så är det jag som är uppe onödigt sent men whatev'a) saknar honom som jag vet inte vad, känns som jag kommer krama av honom på mitten nästa gång vi träffas!
Då är det soffmys som gäller, flera dagar i sträck om Lisa själv får välja ;)
God natt ladies and gentlemen
I morgon lägger jag ut bilder på vad jag lyckas åstadkomma här hemma ;)

God andra advent <3

Ligger i sängen och kan inte sova, som vanligt när jag har press på mig att jag ska upp och jobba. Har precis lagt på telefon med Stina efter typ en timmes samtal, Gud vad jag saknar henne! Tror vi är tvillingsjälar ibland för vi går och tänker o känner precis samma saker, idag var det "vi saknar våra gamla liv" iaf delar av det. Självklart skulle inte Rasmus bli ogjord, vi ångrar inget som vi gjort som styrt våra liv till där vi är idag men så himla skönt det är att fantisera om att fortfarande gå i skolan och kunna skita i allt vad ansvar heter, bara driva runt i meningslöshet dricka te, spela yatzy, bjuda in nya människor och bara sitta o snacka skit till klockan 3 på nätterna, gå ut på puben och "köpa" en varsin cola (som vi 70% av gångerna fick för att det alltid var någon vi kände som jobba) bara sitta och glo och idiotförklara folk för att sen titta på varandra o tänka samma tanke; Fan va torrt vi går hem o dricker te!
Självklart var det väl inte så problemfritt som man ser det idag, det var jämt en massa skitsnack tjejerna emellan men det är inte det jag väljer att lägga på minnet. Man är glad att man vuxit upp men samtidigt less på att vara vuxen ibland. Det bästa jag vet med mitt jobb är att jag får känna mig behövd, jag gör nytta, jag sprider glädje och både boende och personal kan lita på mig. Jag försover mig aldrig.
Jag gör rätt för mig och rätt för dom.
Sen finns det dagar då allting jag älskar med att jobba är precis det jag hatar;
Det är så mycket ansvarstagande, så mycket rutiner, inte bara jobbet utan hela mitt liv! Så drömmer jag om att skita i allt och bara sätta mig på en buss till Stina och vara tonåring igen.
Men då är inte livet så längre iaf,
att bara driva runt utan något mål är inte kul längre. Det var kul och spännande att skolka från skolan när man va 16 och springa runt på centrum och spana in killar o gå i affärer och bara vara lite förbjuden ;P att vara 26 år och arbetslös och driva runt på Finspångs centrum? NOT so much! Och att gå ut på krogen som var det bästa jag visste kunde inte bli mer ointressant idag. Orka trängas med fulla människor som dreggar sina äckliga raggningsrepliker om och om igen som ett jävla hack i skivan och spiller sina drinkar o snubblar in i folk osv. Jag VILL tycka att saker är kul, och jag vill VILJA utvecklas och komma på nya spänningar i livet... Jag känner bara ingen ork att anstränga mig och leta...
Jag saknar J,
Det enda jag längtar efter,
den enda som ger mig ny energi.
Med honom är det faktiskt helt okej
att vara som en 16åring igen ;)

Usch vilken grå regnig dyster dag!
Tur att man jobbar,
annars hade jag fortfarande legat i sängen!
Igår var jag på middag hos Lin,
Hon hade gjort jättegod kinamat :D
som blev något stark...
Vad klen man blivit med stark mat igen,
det måste vara kittys fel
för att hon inte lagar mat åt mig längre ;)
Det var himla kul att träffa dom igen,
åkte först hem till Marie och skulle gå med dom till Lin.
I köket möts vi av Benny
som står och halsar vinglögg ur flaskan,
så vi hakade på och skickade två flaskor glögg
flitigt mellan oss :D
det är då man känner att man är på landet.
HEMMA på mitt land iaf!! ;D
Lin och hennes familj skulle åka till Kina snart,
hennes karl ska jobba så då passar hon på
att vara hos sin familj med barnen :)
hon skulle köpa hem lite souvenirer till mig,
framför allt skulle hon köpa pappersremsor
som man viker stjärnor av :D
jag älskar att sitta o vika dom där stjärnorna,
fast än så länge vet jag inte vad jag ska med dom till?..

Saknar J sötnosen,
Jag vet inte riktigt vad vi är än...
mer än att det är nått iaf
Hoppas på att vi har möjlighet att ses
snart igen även om oddsen verkar vara emot oss.
Fast det är så kul när vi väl ses
att oturen bara känns som lite gupp på vägen :P

Fånga dagen,
dom passerar alldeles för fort.

Idag kom äntligen sötnosen :)
Som jag har längtat!
Vi har bara mysit hela dan,
Kollat på film, lagat mat
och pratat om allt mellan himmel och jord.
Bara att titta på honom får mig att le konstant,
mycket för att han blir så blyg
att han knappt vet vart han ska ta vägen ;D
Han e så himla söt!
Idag har jag fått honom att se "miss march",
"just friends" och "house of wax".
Vet inte riktigt vad han tyckte om dom egentligen,
jag blir ju så uppspelt när jag visar filmer jag tycker om,
så jag frågade ju direkt vad han tyckte om dom.
Eller snarare utbrast VISST VA DEN BRA?!!!
(mer ett konstaterande från min sida än en fråga)
Lite kärv situation att göra annat än hålla med
om man vill samla pluspoäng :P

MEN
Sen hände det som inte fick hända,
Nu ikväll blev han helt plötsligt jättesjuk på en gång :(
så vid elva snåret sådär bestämde han sig för att åka hem
så han inte skulle bli liggande här flera dagar...
En sida av mig känner att jag inte skulle vilja
 göra annat än att pyssla om honom
men den realistiska sidan säger att man inte
får någon ersättning för Vård Av Kille...
Sen vet jag ju själv hur jag blir när jag blir sjuk,
jag huttrar, nynnar tyst för mig själv,
ligger o drar fötterna längs madrassen, klagar,
snyftar och gråter, låter bli att duscha på åtskilliga dagar
och är ett allmänt vrak som tycker synd om mig själv
mer än vad någon annan skulle stå ut med!
Så jag förstår verkligen varför man vill vara själv
när man inte mår bra....

Men egoistiskt tänkt..
kommer jag sakna hans armar runt mig,
hans andetag mot min nacke
och inte minst hans händer i mitt hår...
Jag bara smälter inombords när jag får vara sådär nära
och känna mig trygg och... värdefull?

Krya på dig sötis så ses vi en annan gång <3

Idag är jag helt uttråkad och fantasilös! Har sovit flera gånger idag och skulle lätt bara kunna sluta ögonen och sova lite till. Har färglagt lite i en målarbok, bäddat sängen, lagat broccoligratäng och kollat på tv i övrigt... Börjar bli lite trött på tvtittandet nu känner jag. Pratat i telefon med Jimmy har jag ju gjort med flera gånger, han tyckte jag skulle rita något o jag funderade på det ett tag men sen kom jag fram till att han skulle stå modell. Han är inte jättesugen på att ställa sig framför en kamera dock, men jag ska nog lyckas övertyga honom :)
I övrigt har jag börjat umgås med min förra bästa vän Morgan, det är riktigt kul faktiskt :D känns som vi umgåtts hela tiden, skönt att något är som förr. Jag saknar mitt liv som det varit, alla skaffar barn runt omkring mig och inget är fel med det jag glädjs för dom, men det får mitt liv att kännas tomt, innehållslöst och som att det står still när alla andra färdas mot det riktiga vuxenlivet. Jag har inte några planer på att bli förälder än på ett tag så vad ska jag fylla mitt liv med? Bra jävla fråga..

Igår fick jag äntligen kläm på vad för värktabletter jag skulle ta för att det skulle sluta göra så ont :D tyvärr märkte jag i morse att det bara döljer smärtan för jag lyckades sova 6 timmar i natt men jag vaknade av att mamma ringde och då gjorde det fortfarande så ont att jag knappt kunde prata rent, men tur nog för mig var det bara att kliva upp och ta två panodil och en ibumetin så kände jag mig som ny typ 1,5 timme senare :) det som oroar mig är trycket jag känner i vänster öra, höger sida är nästan helt läkt nu och det var ju den som började men vänster... Jag är livrädd att dom ska behöva sticka hål på något i halsen så att trycket ska släppa! Har det inte gett sig tills på måndag blir dom nog tvungna att göra något sånt :O då avlider jag kan jag lova!!! Fast det var faktiskt inte den rädslan jag syftade på när jag skrev rubriken...

Under en längre tid nu har jag känt mig avtrubbad känslomässigt...
Inte mycket gör mig riktigt glad i själen, och Inget ser jag fram emot att göra heller... Igår låg jag som vanligt hemma i min soffa och kollade på greys anatomy det enda "nöjet" jag haft sen i måndags (då halshelvetet började krångla) och efter ett tag blir man ju så klart inne i serien, som vän med karaktärerna det är då man börjar känna med dom. Skrattar åt deras humor, sörjer med dom, lever med dom (patetiskt jag VET) men så kom jag på mig själv att skratta och känna mig riktigt lycklig i något av alla avsnitt... Och inser att jag visst kan känna dom där sakerna... men jag gör inte det i mitt liv, för jag tror jag har byggt en alldeles för bred mur.
Jag är rädd att bli sårad, otroligt rädd...
Faktum är att jag är så rädd att jag blockerat och rutat in mina känslor till nästan allt!
Jag har träffat någon som betyder något och varje drag jag gör känns som att hoppa rakt ut i ingenstans och hoppas att bli fångad innan jag kraschar. Varje gång jag blir fångad blir jag glatt överraskad. Sen inser jag att jag blir glad... Och att jag blir glad för att jag tycker om dig... Alla jag hittills verkligen tyckt om har förvandlats till skit eller helt enkelt dragit, dom jag haft chansen att leva med har snarare blivit något jag varit tvungen att överleva.
Att för en sekund känna hopp, känna kärlek, känna trygghet... Det är den bästa känslan i världen, det är allt jag någonsin velat ha, inte rikedom, inte att bli känd. Bara någon jag kan lita på, någon att kunna dela min vardag med, någon som jag vågar visa känslor inför utan en konstant rädsla att det ska skrämma bort honom. Nästan tre år efter det längsta förhållande jag haft finns det en sak som jag saknar mer än allt, att det blev ens närmsta och bästa vän! Det är nog bland det viktigaste i ett förhållande tror jag... Att kunna vara vänner. Ens vanliga vänner kommer aldrig stå en SÅ nära. Dom kanske vet saker som dess partner aldrig fått veta, men det är den personen som får se dig alla tider på dygnet, när du är sjuk, när du är sur o tvär, när du inte orkar hålla ihop dig själv, ser dina konstiga egenheter som ingen förstår sig på (tex skära bort kanterna på en ost som inte har kanter.) han kommer säkert (om du inte är nykterist) få se dig någon gång när du druckit en eller två drinkar mer än du borde, OCH morgonen där på! Det går inte att dölja eller försköna den man är i all evighet, och alla dagar kommer knappast vara en dans på rosor, men om han stannar efter han har sett alla dina sidor (och om man själv accepterar hans) då har man en vän som aldrig går att jämföra med någon annan, man vore en idiot om man inte värdesatte en sån sak!!!
Av allt jag skrivit nu som är så fint men ändå sällsynt, så är det SÅ mycket värre att TRO att man har någon anledning att hoppas på det bästa och sen få mattan ryckt under fötterna än att hela tiden förvänta sig på det värsta och vara förberedd på besvikelse...

Och nu, tack vare min ständiga gard och min välbyggda mur så har jag blivit rädd för att se fram emot någonting över huvud taget.
Jag är väl så trött på besvikelse och misslyckanden över lag.

Det ska dock inte få styra mitt liv,
Jag jobbar med mig själv hela tiden och det kommer aldrig komma en dag då jag blir klar, utan bara dagar när jag är mer eller mindre nöjd.
Min teknik att bota mig själv för den här rädslan just nu är att ta tjuren vid hornen och vara ärlig, vara sårbar.
Det är ju jag, jag är inte mer än människa.
Hellre visar jag vem jag verkligen är och sabbar det nu än att bli lämnad för att jag inte var den han ville/trodde att jag skulle vara senare.
Lite som filmen "10 orsaker att hata dig" lika bra att göra folk besvikna från början ;P

Nu ska jag försöka sova efter en sista cigg för dagen så klart ;)
Good Night
Sleep Tight
Don't let the bedbugs bite.
<3

Jag har i flera dagar tänkt lägga ut bilder på grejerna jag köpte i Ullared i lördags, men vad händer?!! Jo nån äcklig jävla halsinfektion som känns som motsatsen till halvsides förlamning!!!! Det gör så ont att svälja att det ilar upp i örat på den sidan halsmandeln är svullen och det ger mig även huvudvärk PLUS att tungan är svullen på den sidan och tänderna känns helt bortdomnade! Som tur är finns det värktabletter men jag får tydligen bara ta 3 per dygn och dom avtar efter 3-4 timmar. Jag vill upplysa Astra cenica eller vilka ni nu är som uppfunnit den här skiten; DET ÄR 24 TIMMAR PÅ ETT DYGN! INTE 9-12!!!!! Jag kan lova att 12 timmar SPELAR ROLL!!! Nu ska jag försöka sova dom kommande 4 timmarna som tabletten FÖRHOPPNINGSVIS hjälper!

I teorin om varför man lättare blir berörd av händelser, tv program osv när man blivit förälder. Kärleken är stor, större än vad som går att beskriva. När du älskar någon villkorslöst och blir älskad villkorslöst tillbaka... Det är en känsla så mycket mer än vad som går att beskriva, ditt liv har en mening, du har hittat hem! Du ser och känner allt på nytt som en ny människa, all kärlek som bildats i din kropp har helt plötsligt ingen stans att ta vägen, du har så mycket att ge och ju mer du ger, ju mer får du och den växer och blir större och större så när du ser något som gör dig rörd är det för att du faktiskt numera kan relatera till hur dom känner sig, för du har nu någon du skulle ge upp allt och lite till för. Du förstår dom och uppskattar helt plötsligt det fina och vackra i världen. Förut när du såg ett program med rörda människor som grät och kramades och bara älskade varandra som att alla problem dom alltid haft aldrig existerat och bara POFF upplöstes i toma intet kändes som en ihopdiktad klyscha och som du var övertygad om var ett fejkat program med ett dåligt manus och ännu sämre skådespelare men ALDRIG skulle hända i verkligheten! För så funkar ju inte verkliga livet. Det är nu du ser att det faktiskt kanske gör det? Är känslan som du känner för henne nu stark nog att förlåta henne för dom snedsteg hon kommer tänkas göra? Ge henne en ny chans? Börja om på nytt? ..... Inte så omöjligt nu längre som du först tänkte kanske? Så varför skulle det vara det för andra människor?

Det sägs att kärleken övervinner allt, jag själv är väldigt skeptisk ibland då min misstänksamhet mot människors ärlighet och "välvilja" genomsyrar mig lite för mycket, men jag VET att det mäktigaste och mest oövervinnliga jag upplevt är att älska och bli älskad.
Det finns ingen bättre känsla eller en starkare upplevelse! Du kan gå genom helvetet och tillbaka så länge den du älskar är trygg och säker.

Verkligheten kan vara så otroligt hård, grå och deprimerande, skulle kunna knäcka den bästa och ta kål på vem som hellst (och observera nästa mening och tänk igenom den noggrant) Som lägger allt sitt fokus på det hemska som händer runt omkring oss, MEN jag tror ändå att för varje ondskefull handling står minst tio goda handlingar, tex; en person slår ner en annan på öppen gata, minst 10 springer fram för att hjälpa. Det är klart det finns undantag där med men det är väl iaf den normala reaktionen tror jag.

Amor vincit omnia ;)

Puss på er